Plötsligt dyker de upp. De gråa hårstråna nästan smyger sig på och ibland verkar de komma bara över en natt. Vissa har en grå kalufs redan vid 40 års ålder medan andra verkar behålla sin hårfärg ända in på ålderdomshemmet.

Att det finns en ärftlig komponent till när de grå håret dyker upp är känt sedan länge men exakt vilka gener som påverkar har man inte känt till. Nu har forskare för första gången kunnat identifiera en gen som påverkar att håret tappar sin färg. Har man en viss variant av just den här genen så ökar sannolikheten för att man ska få grått hår tidigt i livet.

Resultatet kommer från ett stort forskningsprojekt där man undersökt de genetiska faktorerna som påverkar, inte bara grått hår, utan all hårbeklädnad på huvudet och i ansiktet.

Stor genetisk kartläggning

De brittiska forskarna vid University college London har analyserat dna från över 6000 människor. Personernas genanalys har sedan jämförts med deras utseende – vid vilken ålder de blev gråhåriga, hur deras skäggväxt såg ut och om deras ögonbryn växte ihop eller inte. Med hjälp av det omfattande materialet kunde forskarna sedan jämföra om olika genvarianter verkade förekomma oftare vid vissa utseenden. Och så var fallet.

Precis som för sannolikheten att bli gråhårig tidigt i livet är det små skillnader i gener, så kallade variationer, som även påverkar om män till exempel får ett stort och buskigt skägg eller måste kämpa med ynka hårteser på hakan.

Komplex genetik

En av de gener som nu visats kunna påverka grått hår kallas IRF4. Sedan tidigare vet man att IRF4 reglerar produktionen av melanin som är det pigment som ger oss vår hårfärg men även färg till hud och ögon. Nu visar det sig att den alltså även är iblandad i när vi tappar färgen på vårt hår.

Men att gener spelar roll för när i livet vi blir gråhåriga eller om vi blir flintskalliga tidigt är inte särskilt svårt att förstå. Det räcker med att iaktta en släkt över flera generationer för att förstå vilken roll genetiken spelar. Däremot är det komplexa egenskaper som inte alltid påverkas av en enskild gen. Det är ofta flera genetiska faktorer och i vissa fall även miljön som styr. Det gör att forskning på de ärftliga komponenterna som styr just dessa egenskaper ganska omfattande.

– I det här fallen är det oftast många gener som bestämmer. Så frågan är hur mycket just de genvariationer man har hittat påverkar. I vissa familjer kanske det gör det medan i andra har det liten påverkan. Men på det stora hela så ökar sannolikheten, säger Leif Andersson som är professor inom genomik, vid Uppsala universitet.

Snyggt med grått hår?

Leif Andersson forskar på hur hela vår arvsmassa fungerar och är uppbyggt, ett område som kallas genomik. Han har själv inte deltagit i studien men ser resultatet som en bra grund för vidare forskning om hur ärftliga komponenter påverkar ansikts- och huvudhår.

Att hitta ett läkemedel som försenar gråhårighet tror han däremot ligger långt fram i tiden. Det krävs att man först känner till hela mekanismen bakom hur en specifik genvariant leder till gråhårighet.

Men frågan är om vi verkligen ska motverka vårt gråa hår?

– Tittar man på djur så kan det här med färgbeteckning faktiskt ha ett signalvärde. Hos gorillor får den mest dominanta hanen silverpäls på ryggen. Kanske finns gråhårighet just för att det inte är en nackdel, säger Leif Andersson.