Men inget är hugget i sten, miljömässiga faktorer kan förändra genernas utfall totalt.

I ett stort internationellt forskningsprojekt, baserat på genetisk data från drygt 100 000 individer har forskare upptäckt tre områden i arvsmassan som är kopplade till utbildningsnivå. Sambanden kunde bekräftas hos ytterligare 25 000 individer.

– För första gången har vi hittat specifika genetiska varianter som med statistisk säkerhet är kopplade till utbildningsnivå, säger Patrik Magnusson, forskare vid institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik, vid Karolinska Institutet i Stockholm.

Minsta gemensamma nämnare

Grundprincipen är att man suger ut den viktigaste faktorn ur ett stort genetiskt material. Vad är arv, vad är miljö – det är den centrala frågan. Alla skillnader som upptäckts i materialet beror på genetiska variationer och har därför sållats bort. Det handlar alltså om att vaska fram egenskaper med samma genetiska ursprung, genom att sortera bort allt som handlar om annat.

Genvariationernas effekter är dock väldigt ringa. Det rör sig i genomsnitt på någon månads längre utbildning beroende på om individen har de rätta variationerna. Och inte ens då är det säkert att man blir mer pluggbenägen.

– Vi vet sedan tidigare att det genetiska arvet spelar en betydande roll. Genom att bland annat jämföra hur lika enäggstvillingar och tvåäggstvillingar är med avseende på utbildningslängd så har den relativa betydelsen av arv och miljö beräknats till ungefär 50 procent arv och 50 procent miljö. Men med ett sånt här underlag kan man nu börja studera genetisk variation mer ingående, på molekylnivå.

Tänkbara mekanismer

Den största nyttan av resultaten är att platserna som identifierats kan peka på gener som påverkar vår förmåga att lära oss saker. Tänkbara mekanismer är sådant som minne, koncentrationsförmåga, intelligens och självdisciplin. I förlängningen skulle man i framtiden kunna förebygga uppkomst av demens eller hitta nya behandlingssätt för uppmärksamhets- och koncentrationsproblem såsom adhd, menar Patrik Magnusson.

När det gäller praktiska konsekvenser för enskilda individer av forskarnas upptäckter, så är de i dagsläget obetydliga. Effekterna av enskilda genetiska varianter är mycket små. Alltför små för att kunna förutsäga en persons förmåga till inlärning eller hur lätt man har för sig i skolan. Det rör sig alltså inte om någon genetisk determinism, menar Patrik Magnusson.

Minsta gemensamma genetiska nämnare

Studien är enbart baserad på västeuropéer och det beror fram för allt på att det är här det finns gott om data och dokumentation, berättar Patrik Magnusson. Men också för att man i möjligaste mån velat undvika stora kulturella och genetiska skillnader mellan de ingående delstudierna, eftersom det går ut på att hitta minsta gemensamma genetiska nämnare.

– För att resultaten överhuvudtaget skall vara tolkningsbara är det en förutsättning att vi kan justera för eventuella effektsammanblandningar som beror på kulturella skillnader mellan olika etniska grupper i studiematerialen.

Arv och miljö i komplex samverkan

Nils Uddenberg som är professor och docent i psykiatri och empirisk livsåskådningsforskning, har varit med tillräckligt länge för att ha bevittnat åtskilliga toppar och dalar i genetikens historia. Och även för honom är ett rasbioloigiskt perspektiv i modern tid mer eller mindre otänkbart.

– Rasbiologi är ju ett förfärligt förenklat sätt att se på det genetiska, och jag skulle säga att det oftast är journalister som drar nytta av sådana termer.

– Klart det finns en hypotetisk risk att vi hamnar där igen. I tider då genetiskt arv kopplas till vissa etniska grupper för att inordnas som överlägsna eller underlägsna, vill säga. Under 1900-talets fyra första årtionden ställde världens ledande forskare upp på detta, men jag har mycket svårt att tänka mig att det skulle kunna hända igen, säger Nils Uddenberg.

Inget genetiskt förutbestämt öde

Men han kan ändå se en fara i att forskare ibland tror sig ha hittat genetiska komponenter som ska kunna förklara varför saker och ting är som de är.

– Det finns ju till exempel inte en eller några få gener som bestämmer en individs intelligens, lika lite som att det finns ett genetiskt förutbestämt öde. En gen kan inte åstadkomma någonting utan miljö och vice versa.

Gener, miljö, mat och mycket, mycket mer – allt samverkar och inga faktorer är oberoende av varandra, menar Nils Uddenberg.

– Personligen tror jag att det finns genetiska komponenter som är kopplade till intelligens. Men utan rätt miljö och stimulans finns ingenting som garanterar att de får några konsekvenser. Intelligens är väldigt mycket mer komplext än så.

Och Nils Uddenberg får medhåll av Patrik Magnusson.

– Genetikens del i de variationer vi upptäckt utgör en ytterst liten bråkdel. Uppskattningsvis är det bara 40 procent av skillnader i utbildningsnivå, som kan förklaras med genetiska faktorer.