Lance Armstrong har erkänt dopning med epo. Till höger: Arne Ljungqvist är en känd dopningläkare. Foto: Christine Olsson/TT/BERNARD PAPON

Genombrott för njursjuka bäddade för dopning

Uppdaterad
Publicerad

Läkaren Arne Ljungqvist är känd för sitt engagemang mot dopning inom idrotten. För honom är hormonet erytropoietin – en central del av årets medicinpris – en källa till både glädje och ilska.

Blodtransfusioner var länge den enda tillgängliga vården för människor med blodbrist på grund av sjukdomar i njurarna. I längden är det både besvärligt och farligt. Med tiden kan förhöjda järnvärden skada kroppens organ. 

Konstgjord tillverkning av hormonet erytropoietin (epo) ledde till en alternativ behandling. Ämnet stärker kroppens egen produktion av de röda blodkroppar som behövs för att forsla syre från lungorna till resten av kroppen.

Idrotten fick nytt problem

– Jag insåg direkt att det var underbart för patienterna – och samtidigt att vi hade ett nytt problem inom idrotten, säger Arne Ljungqvist, dopingläkare med ett förflutet bland annat som ledamot i Internationella olympiska kommittén och ordförande för World Anti-Doping Agency (WADA). 

Han var bekymrad. Under de olympiska vinterspelen 1988 i Calgary, Kanada, tog han upp dopingfrågan med kolleger. Det var uppenbart att en idrottare skulle kunna höja sin syreupptagningsförmåga genom att ta sprutor med epo. Problemet var att det inte fanns något sätt att upptäcka den typen av fusk.

Cyklister dog

I början av 1990-talet misstänkte Arne Ljungqvist att cyklister faktiskt dopat sig med epo. 

– Professionella cyklister har alltid varit benägna att försöka hitta sina egna cocktails att dopa sig med. Och flera unga friska cyklister dog plötsligt av blodproppar, säger han. 

En aning för hög dos av de tidiga epo-preparaten innebar en kraftigt ökad risk för blodproppar.

Johann Mühlegg åkte fast

Ett genombrott i jakten på fuskande idrottare kom år 1995. Då hittade Leif Wide, biokemist vid Uppsala universitet, ett sätt att skilja konstgjorda varianter av epo från det kroppsegna. 

I olympiska sammanhang användes testet för första gången år 2002 under vinterspelen i Salt Lake City, USA. Testet visade positivt för två ryska skidåkare och för den spansk-tyske skidkungen Johann Mühlegg, som lätt spurtade ifrån svenske Per Elofsson. Johann Mühlegg blev senare diskvalificerad och fråntagen sina medaljer. 

– I dag är testmetoden prövad och granskad. Den är ett dyrt men effektivt sätt att avslöja fuskare, säger Arne Ljungqvist.

Se tillkännagivandena här på SVT Play där forskare och experter diskuterar priset.

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer om hur vi arbetar.