Lång isolering är en form av tortyr. Det orsakar både fysiska och psykiska skador. Det här säger forskare vid den vetenskapliga konferensen AAAS i Chicago idag där en mycket ovanlig talare fick den största uppmärksamheten.

29 år på sex kvadratmeter

Robert King är en fårad svart man med en ovanlig historia. På den stora vetenskapliga konferensen i Chicago sticker han ut fullständigt bland de tusentals forskare och journalister som samlats.

– Jag satt i fängelse i 31 år. 29 av dessa var jag isolerad i en cell, två gånger tre meter stor, utan kontakt med omvärlden. Och jag var oskyldig, berättar Robert King.

Robert King dömdes för rån och anklagades för mord. Han ansågs vara så farlig att han sattes i isloeringscell i 29 år. Själv menar han att skälet var att han engagerades sig politiskt i rörelsen Black Panter Party.

Ovanligt att man kan återvända till livet

Han frigavs 2001. Han är en av de människor som hållits allra längst i isolering i USA.

Till skillnad från de flesta andra som isoleras under långa perioder har Robert King klarat av att återvända till ett relativt normalt liv utanför fängelsemurarna.

Hjärnan förändras

Hans historia har inte bara blivit böcker och film utan nu även forskning. På den stora vetenskapliga konferensen som nu pågår i Chicago framträdde han tillsammans med en lång rad prominenta forskare som granskat vad som händer med både hjärnan och kroppen när en människa hålls isolerad.

Att Robert King klarat sig igenom isoleringen på det sätt han gjort är ett mirakel säger forskarna, men skadorna han lider av än i dag är uppenbara.

– Jag förlorade min förmåga att se, berättar Robert King. Mina ögon förändrades helt och jag kunde inte känna igen en människas ansikte ens på nära håll. Jag var ju begränsad till en yta på bara några kvadratmeter och saknade helt kontakt med dagsljus.

Förlorade all orientering

I dag kan han se igen, men det tog många år av ihärdig träning för att ge honom synen tillbaka.

– Men trots att jag nu varit ute ur cellen i över 10 år kan jag fortfarande inte relatera till större ytor. Jag tappar helt orienteringen bara jag går från ett hörn av en byggnad till nästa hörn, säger han.

I dag finns vetenskaplig förklaringar till den här upplevelsen och även till hans synförändringar. Att isolera en människa är något av det värsta man kan göra mot en mänsklig varelse. Vi vet idag att hjärnan är helt beroende av sociala interaktioner för att fungera.

Om man tar bort detta, kontakten med omvärlden och med andra människor, så förändras hjärnan rent fysiskt. Förutom att isolering leder till depressioner, ångest, mentala sjukdomar och mycket annat så rubbas uppfattningen om tid och rum.

Blev galen

Det som fick honom att ändå klara sig igenom de 29 åren i total isolering var hans politiska och religiösa engagemang.

– Folk brukar fråga mig hur det kommer sig att jag inte blev totalt galen, säger han. Men jag blev galen i perioder. Fast sen kom jag tillbaka igen. Min syn på religionen och min kamp mot systemets vansinne var det som höll mig vid liv.

Och just detta, kampen mot systemet, förmågan att på något sätt känna sig en del som ett större sammanhang trots den isolering man utsätts för, är vad som är gemensamt för människor som trots allt klarar sig igenom lång tids isolering, visar forskningen på området.

Ensamhet är något av det absolut mest plågsamma en människa kan utsättas för. Bara den som kan hålla borta den akuta känslan av total ensamhet överlever isolering med förståndet i behåll.