När vi placerar olika individer i olika fack kan det leda till diskriminering och att vi bygger på våra fördomar. Men väldigt lite är känt om själva processen som ligger bakom beteendet, eller om möjligheten att kontrollera den. Nu har en forskargrupp tittat på när och varför vi kategoriserar varandra utifrån vilken grupp vi passar in i.
En multipel bedömning
Tidigare forskning har visat att vi omedelbart placerar personer vi möter i ett fack utifrån kategorier som ”kvinna eller man”, ”asiat, latino, ljus- eller mörkhyad”, ”ung eller gammal”. Men forskaren Kimberly Quinn har upptäckt att människor läser av ansikten på flera olika sätt. Det här kan ha stor betydelse när vi ser på stereotyper och diskriminering eftersom det påverkar hur vi kategoriserar varandra i samhället.
Hur vi uppfattar och kategoriserar andra beror alltså inte enbart på vad vi ser i deras ansikte, utan också på annan information – som till exempel om vi känner igen personen och om vi verkar ha något gemensamt med den.
Vi läser varandra blixtsnabbt
– Vi är inte objektiva. Vi tar ställning utifrån våra egna mål och tidigare erfarenheter i varje möte. Och det går blixtsnabbt – på några tiondels sekunder – när vi läser av ett ansikte.
Doktor Quinn och hennes kollegor tittade närmare på våra sociala kategorier (som kön, ras och ålder), egenskaper som syns rent fysiskt (såsom attraktionskraft), våra personlighetsdrag (till exempel om personen ser pålitlig ut) och känslomässiga uttryck (om personen ser ut att vara arg, ledsen, lycklig eller om den ger uttryck för någon annan känsla).
Stämmer inte med tidigare forskning
Forskarna upptäckte att även om vi snabbt samlar in information utifrån de sociala kategorierna så kan de lätt komma i skymundan om något annat i situationen ger oss en känsla av att den bilden inte berättar hela sanningen. Då får plötsligt vår stereotypa kategorisering mindre betydelse.
Om vi till exempel ser en person i en viss åldersgrupp och vi lite fördomsfullt tänker att ”i den åldern är man ju allmänt korkad” – men så ser vi en person i den åldern som gör något typiskt intelligent, som att spela schack – då skulle vår stereotypa bild av personen krossas.
Unik eller stereotyp
De nya resultaten skiljer sig från tidigare forskning som utgår ifrån att vi genast kategoriserar ansikten utifrån faktorer som kön, etnisk tillhörighet eller ålder och sedan avgör om vi ska placera personen i ett stereotypt fack eller om vi ska se den som en unik individ. Enligt doktor Quinns resultat så handlar det mer om en och samma process där vi fokuserar på ”grov” information, som är lätt att se och sen omedelbart väver in mer ”finkornig” information.
Processen är mer komplicerad än vad forskarna tidigare trott och tillåter flera olika sätt för oss att bedöma och bemöta varandra. Den nya modellen visar att vi inte alltid genast dömer en person som en viss stereotyp. Utan att vi har en möjlighet att, redan vid första anblicken, antingen kategorisera eller behandla en person mer individuellt.
Fakta
För att se hur vi människor läser av ett ansikte och för att kunna utforska orsakerna, mekanismerna och resultaten av vårt kategoriserande använde sig doktor Quinn av tekniker från kognitiv psykologi och neurovetenskap. På så sätt fick forskarna nya kunskaper om när och varför vi kategoriserar varandra.
Kognitiv psykologi studerar de mekanismer som ligger bakom människans tankeprocesser.
Neurovetenskap handlar om nervsystemets byggnad och funktioner.