Trots en kaotisk och våldsam historia, karaktäriserad av århundraden av förföljelse och påtvingad exil har judarna med andra ord behållit sin karaktär som ett folk, förenat inte bara av sin kultur utan även av sina blodsband.

Tidigare har en majoritet tvivlat på detta. Judendomens rötter går bakåt över 2 000 år i tiden, till det som i dag är Mellanöstern, men många judiska gruppers tidiga historia är ändå höljd i dunkel.

Omtvistat ursprung

Mest omtvistat har varit de europeiska judarnas, ashkenazernas, ursprung. Judiska grupper är kända från Frankrike och Tyskland under tidig medeltid, men varifrån dessa kom är okänt. Många har antagit att ashkenazerna i huvudsak inte härrör från Mellanöstern utan härstammar från europeiska folk som antog den judiska religionen.

Detta motsägs dock av den nya studien, som har utförts av forskare i USA under ledning av humangenetikern Harry Ostrer vid New York University School of Medicine. De redovisar sina rön i American Journal of Human Genetics.

Ostrer och hans kollegor analyserade så kallat nukleärt DNA från de tre stora judiska befolkningsgrupperna: ashkenazerna, de sefardiska judarna från Spanien och Portugal, och judar med nutida ursprung i Mellanöstern. Detta jämfördes med DNA från icke-judiska människor från hela världen.

Inte bara religion

Samtliga judiska befolkningar har relativt starka genetiska inslag från andra folk, ett resultat av uppblandning och ingifte under historiens lopp. Ändå är de mer släkt med varandra än med några andra folk på jorden.

Ashkenazerna och judarna i Mellanöstern gick skilda vägar för 2 500 år sedan. Trots detta är de mer besläktade med varandra än vad ashkenazerna är med övriga européer. Judarna är med andra ord en etnisk grupp, inte bara människor som delar en religion.

Det bör dock påpekas att det kan finnas undantag från regeln. De etiopiska judarna ingick exempelvis inte i studien, och inte heller de små judiska folkspillrorna i Indien och Kina. Deras släktskap återstår att utforska.

Roland Johansson/TT