Jämfört med den tidigare listan från 2005 är förändringarna inte särskilt stora. Cirka 20 800 arter har bedömts, och av dessa har 4 127 placerats på listan över hotade arter, en liten ökning procentuellt från 19,3 till 19,8 procent.

– Förändringen är marginell, men listan fortsätter att utökas. Det är en klar indikation på att vi fortsätter att förlora biologisk mångfald i landet, säger Ulf Gärdenfors, vetenskaplig ledare på Artdatabanken som sorterar under Lantbruksuniversitetet i Uppsala.

Av arterna på listan är 1 942 hotade (212 akut hotade, 634 starkt hotade, och 1 096 sårbara). Ytterligare 1 440 arter är placerade i kategorin ”nära hotade”.

Kris för haj och ål

Sämst går det för många av våra havslevande organismer. Nya marina fiskarter på listan är stenbit, vitling och havskatt. För ål och pigghaj är situationen extremt allvarlig och båda klassas som akut hotade. Torsken placeras i kategorin starkt hotad.

– Det kan verka lite förvirrande eftersom utvecklingen för torsken i Östersjön är positiv. Men i Västerhavet är läget dåligt och på nationell nivå måste arten bedömas som hotad, säger Gärdenfors.

För skogslevande arter och arter som har sin huvudsakliga utbredning i jordbrukslandskapet är situationen i stort sett oförändrad. Inga förbättringar har noterats och trädarter som ask och alm har nu placerats på listan.

Gråtruten upp på listan

Dessutom har flera vanliga fågelarter förts upp på listan för första gången, som nära hotade. Hit hör gråtrut, ejder och tornseglare som samtliga har minskat dramatiskt på senare år.

– Gråtruten har minskat så kraftigt att den ligger på gränsen till sårbar. En orsak är att den har drabbats av B-vitaminbrist. Vi skulle hemskt gärna vilja veta vad bristen beror på, säger Gärdenfors.

Allt är dock inte dystert. För de stora rovdjuren har läget förbättrats, och flera sötvattensfiskar och groddjur har kunnat strykas från listan över hotade arter.

– Björnen är för första gången avförd från listan, precis som klockgrodan, säger Gärdenfors.

Roland Johansson/TT