Vissa människor är bättre på att känna igen ansikten än andra. En del har uppenbara problem. Detta trots att det inte är något fel på vare sig deras syn eller minne i övrigt. Märkligt nog har de oftast inga svårigheter att känna igen andra kroppsdelar eller saker.

Fenomenet kallas för ansiktsblindhet eller prosopagnosi.

Elektroder i hjärnan

År 2010 upptäckte forskare vid Stanford University i Kalifornien, USA, att två små områden i hjärnan reagerar starkare på bilder av ansikten än på bilder av exempelvis händer, gitarrer eller blommor. Områdena, stora som en cigarett, sitter på undersidan av de båda tinningloberna och kallas för fusiform gyrus.

För att testa fyndet från 2010 har nu forskarna stimulerat dessa områden på en försöksperson, 47-årige Ron Blackwell, som lider av epilepsi. Men eftersom medicinerna hade upphört att fungera, låg han på sjukhus för att få kontroll över sjukdomen med hjälp av elektroder som placeras på hjärnan där anfallen har sitt ursprung.

Nu placerades elektroderna på Blackwells tinninglober i stället. Med i rummet fanns Blackwells läkare Josef Parvizi. Men när strömmen slogs på hände något märkligt.

Ansiktsdragen smälte bort

– Du förvandlades just till någon annan. Ditt ansikte genomgick en metamorfos, hörs Ron Blackwell säga på videon.

När stimuleringen upphörde, berättar Blackwell, återgick det okända ansiktet till att bli Parvizi igen.

Parvizi själv visste inte vad experimentet skulle resultera i.

– Jag blev lika förvånad som patienten när han plötsligt såg mina drag smälta bort. Mina ansiktsdrag försvann inte, men det verkade som om de förvrängdes för honom. Han kände inte igen mig.

Enligt forskarna är försöket det första handfasta beviset för att fusiform gyrus är helt avgörande för vår förmåga att känna igen ansikten.

Ron Blackwells epilepsi blev inte bättre, men efter den något annorlunda sjukhusvistelsen började hans mediciner att fungera igen.

Forskningen presenteras i Journal of Neuroscience.