Den amerikanska rymdstyrelsen NASA lånar ut material från månen för forskning. Det finns fortfarande mycket kvar trots att det gått så många år sedan den sista månlandningen, och en del av mångruset har körts i ett maskineri på Naturhistoriska riksmuseet. En ström av laddade partiklar slår bort små små mängder material från provets yta; detta accelereras i ett rör och kan studeras i hög upplösning. Det blir en vackert svart-grå-vit bild från mikroskopet.
– De mörkaste bitarna här är faktiskt det mineral som gör att månen ser ljus ut. Ja, och solljuset på månen förstås. De gråa bitarna här är de som bildar fläckiga partier på månens yta, det som får oss att tycka oss se gubben i månen, förklarar Joshua Snape, brittisk forskare vid Naturhistoriska riksmuseet.
Teori: Månen bildades genom kollision
I studien där han, professor Martin Whitehouse och ytterligare ett antal forskare står som författare, redovisas de teorier som finns om tidpunkter för enorma händelser i solsystemets barndom. En planet, kanske halva jordens storlek, kraschade med det första jordklotet för runt 4.567 miljoner år sedan, vilket var ungefär 60 miljoner år efter att solsystemet formats. Ur den förgörande kollisionen bildades månen och jordklotet ombildades. Man har uppskattat att månen var ”färdig” för 4.400-4.500 miljoner år sedan. Men det är en skillnad på hundra miljoner år, vilket är en väldigt stor tidsrymd. Nu har man en mycket större noggrannhet.
Kan vara 4,5 miljarder år gammal
Men vetenskapsmän och- kvinnor brukar vara försiktiga med tvärsäkra uttalanden. Martin Whitehouse uttrycker det så här:
– Min kvalificerade gissning är att månen är 4,5 miljarder år gammal. Vi kan inte säga med 100% säkerhet ännu, det är några parametrar som måste bli mer noga i geokemin här. När vi har det på plats kan vi säga att vi vet. Det tar kanske ett eller två år till.
Den långa tidsperioden är också en från vilken vi saknar varje information från jordklotet.
– Det finns inget här på jorden från den tiden vi kan studera. Jorden är dynamisk och omformas hela tiden, av väder och vind, vulkaner, jordskalv osv. Vi kan visserligen studera andra himlakroppar i solsystemet, som Mars eller asteroider och kometer, men de är oftast äldre än den här jättekollisionen. Hos de här himlakropparna ser vi istället det tidigaste solsystemet, men inget om hur jorden och månens system bildades, säger Martin Whitehouse.
”Med hjälp av kunskap om månen kan vi förstå jorden”
Och tekniken för att studera proverna från månen har avancerat enormt sedan forskningen började på 1970-talet. Idag kan man få ut mycket kunskap ur väldigt små mängder material, och man behöver inte längre krossa eller blanda ut materialet med annat, säger han.
Så varför är då denna kunskap intressant eller användbar för oss?
– Vi är människor, vi vill förstå vår planet och hur livet utvecklats. Vi har ett stort gap i kunskapen, vi vet nästan ingenting om de första 500-600 miljoner åren. Med hjälp av månen kan vi täcka en del av det här kunskapsgapet och få en referens som hjälper oss att förstå jorden, säger Whitehouse.
– Data vi samlar in är till stor hjälp för andra forskare som vill gå vidare. Det är så forskning fungerar, kunskap läggs till kunskap. Och för alla som inte är forskare tror jag månen är intressant. Människor har varit nyfikna på att få veta mer under väldigt lång tid, lika länge som vi har kunnat se månen på natthimlen, säger Joshua Snape.
Forskningsrapporten i Earth and Planetary Science Letters finns att läsa här.