Nya Zeeland befolkades av folk från Polynesien runt år 1300. Den ursprungliga gruppen tros ha bestått av 400 individer – män, kvinnor och barn.

De började jaga de flygoförmögna moafåglarna strax efter ankomsten. De första säkra bevisen för detta – benrester efter måltider – härrör från 1314 enligt den nya studien.

Några få årtionden senare var de väldiga fåglarna helt utrotade. Runt år 1425 fanns ingen av arterna längre i livet.

Få utrotade många

Detta är något av ett rekord i mänsklighetens historia. Att rensa ett så pass stort landområde som Nya Zeeland inom loppet av bara ett fåtal årtionden är extremt, särskilt med tanke på att polynesierna inte hade några moderna jaktvapen.

Det hela blir ännu märkligare om man betänker hur liten befolkningen var. Forskarna, som letts av paleoekologen Richard Holdaway vid University of Canterbury, kalkylerar med att det bara fanns cirka 1.500 människor på ögruppen, eller en människa per hundrade kvadratkilometer, när massakern pågick som bäst.

Fanns i bergen

När fåglarna till slut utrotades helt och hållet hade befolkningen stigit till 2.500 individer, men vid den tidpunkten var fåglarna sannolikt mycket sällsynta sedan ganska lång tid tillbaka. De sista överlevarna tros ha funnits i bergen i norra delen av Sydön.

Studien, som publiceras i Nature Communications, bekräftar vad vissa forskare hävdat sedan länge, att utrotandet av den inhemska faunan på Nya Zeeland gick oerhört fort.

Den ger också belägg för hypotesen att små grupper av människor, beväpnade endast med primitiva vapen, mycket väl kan förinta hela populationer av stora djur över stora områden.

Ett sådant blixtkrig tros ha varit orsaken till att en majoritet av de stora djurarterna utplånades i Nord- och Sydamerika och Australien i slutet av den senaste nedisningen.