Den vägde över ett ton, var tungt bepansrad och likastor som en bil. Glyptodonten måste ha varit en skräckinjagandeuppenbarelse, med sin nästan klotformade kropp och en svans som varformad som en spikklubba.
Skydd mot jättebjörnar och sabeltandade katter
Det måste ha varit ett effektivt skyddför den växtätande glyptodonten som levde i Sydamerika under sammatid som jättebjörnar, sabeltandskatter och andra hot. Ett av demvar människan. Det finns teorier om att det just var människan somutrotade glyptodonten i slutet av den senaste nedisningen för omkring 10 000år sedan.
– Tiden stämmer väl med att människan dök upp. Men det kan också ha varit klimatetförändringarna som orsakade deras undergång, säger Love Dalén, evolutionsbiolog vid Naturhistoriska riksmuseet.
Fossil av glyptodonten visar tydliga likheter med nulevande bältdjur. Dessa arter är bra mycket mindre, har en lättarebepansring och är mer flexibla. Men först nu har man tagit reda detexakta släktbandet.
Kartlagt mitokondrie-dna
I en ny studie som publiceras i tidskriftenCurrent Biology har forskare kartlagt ett fullständig så kallatmitokondrie-dna från skölden hos en glyptodont som levde iArgentina för cirka 14 000 år sedan.
Det är det dna som finnscellens kraftstation, mitokondrien, och som innehåller ett eget dna somföljer med ägget från hona till unge. Det innebär att det förändraslångsamt och mycket effektivt spårar olika arter tusentals årtillbaka. Detta mitokondrie-dna visar att glyptodonterna verkligenvar äkta bältor.
Faktum är att den art som nu kartlagts, Doedicurusclavicaudatus, hamnar mitt på det nutida släktträdet av dessamärkliga djur.
– Det har ju funnits olika teorier om hur dessa var släkt med levande bältdjur. Man trodde tidigare att glyptodonterna utvecklats i en annan riktning, men det visar sig nu att de faktiskt hamnar mitt i släktträdet, säger Love Dahlén.
Referens
Delsuc F., et al, Current Biology, 22/2-2016doi.org/10.1016/j.cub.2016.01.039