Den nya genetiska analysen av mumierna visar något överraskande skilja sig väsentligt i jämförelse med dagens egyptiska befolkning. De gamla egyptierna, vars kvarlevor i bland finns bevarade som mumier, härstammar i störst utsträckning från Levanten, alltså från länderna runt östra medelhavet.

De verkar ha varit förhållandevis självständiga, och inte blandat sina gener med andra populationer. Det tänkte man sig skulle kunnat hända vid eventuella erövringar, till exempel när fältherren Alexander den store erövrade Egypten några hundra år före Kristus.

Internationellt samarbete

Den nya studien är ett internationellt samarbete mellan olika forskare, men leds av Tübingens universitet och Max Planck-Institutet i Tyskland.

Människomumierna är mellan 3400 och 1400 år gamla och främst från utgrävningslokalen Abusir el-Meleq som ligger i Egypten en bit ner längs Nilen. Platsen var ett gravområde och en kultplats under Egyptens femte dynasti.

Mumierna finns dock sedan stora utgrävningar i slutet av 1800-talet inte kvar, utan ligger idag bland annat på museum i Berlin och vid Tübingens universitet i Tyskland.

DNA bryts ner

Man har flera gånger tidigare försökt studera DNA från mumier, men det har varit svårt att få ut välbevarad information.

– Ju varmare och fuktigare det är desto snabbare bryts DNA ner. Det är mycket lättare att hitta välbevarat DNA i gamla lämningar här uppe i Skandinavien än till exempel i Egypten eller Afrika, säger Anders Götherström, arkeolog och evolutionsbiolog vid Stockholms universitet.

Dessutom bidrar de kemikalier som användes vid själva mumifieringen till att DNA bryts ner.

Mitokondrie-DNA

Vanligen har man försökt analysera mumiernas kärn-DNA, alltså det DNA som finns inuti cellkärnan och som håller hela människans genetiska information. Kärn-DNA finns dock bara i två uppsättningar i varje cell och kan vara svårt att hitta.

Därför valde forskarna att i stället analysera mitokondriellt DNA som finns i mitokondrierna, alltså cellens kraftstationer. Där finns det uppemot 1000 kopior i varje cell som oftare är bättre bevarade.

– Får man ut ordentliga mängder med kärn-DNA så är det mycket bättre, men det är inte alltid man får det. Då får man i stället arbeta med det material man har, och använda sig av mitokondriellt DNA i stället, säger Anders Götherström. 

Nackdelen med mitokondrie-DNA är att det inte ger en lika heltäckande bild som kärn-DNA, men eftersom den bara nedärvs från modern kan den vara smidig att använda för att studera släktskap.

Skiljer sig från dagens Egyptier

Mitokondrie-DNA:t visade att dåtidens egyptier främst hade släktskap med människor från Levanten, men också med människor från västra Asien och Europa. Mitokondrie-DNA:t var också ungefär samma hos alla mumierna under den studerade tidsperioden, och inga större mängder DNA har tillkommit, till exempel vid erövringar.

– Mitokondrierna är likadana, så samma population har funnits i Egypten hela tiden och utvecklats på den platsen, säger Anders Götherström.

När forskarna jämförde DNA:t med det från moderna egyptier, så såg man dock stora skillnader. 

– Där fanns ett rejält tillskott av genetik från söder om Sahara, som inte fanns i någon av de förhistoriska proverna, säger han.

Moderna egyptier delar åtta procent mer DNA med afrikanska populationer än vad dåtidens egyptier gjorde. Det tyder på att genflödet från Afrika ökade de senaste 1500 åren. Ökad rörlighet och handel på Nilen kan vara en förklaring. Den arabiska slavhandeln en annan.

Studien publiceras i tidskriften Nature Communications.