Om cookies på våra tjänster

Vi har placerat cookies på din dator och lagrar ditt IP-nummer för att ge dig en bättre upplevelse av våra webbplatser. Om du inte godkänner eller vill ha mer information kan du läsa mer här: Om cookies och personuppgifter

I Mellanöstern lever vargarna ofta nära människoboningar där de livnär sig på avfall, kadaver och tamdjur. Sådana vargar har en helt annorlunda ekologi jämfört med vargar i helt naturliga miljöer. Vargarna på bilden är fotograferade i ett zoo i Gazaremsan. Arkivbild. Foto: Khalil Hamra/AP/TTVisa alla (5)
Visa alla (5)

När vargarna inte längre är vargar

Håller vi människor på att tämja vargen på nytt? Frågan ställs av en grupp forskare som ser en fara i att vargar lever allt oftare i närkontakt med människor på många platser i världen. Resultatet kan bli att vi — ofrivilligt — skapar en ny typ av hundar.

Forskarna, som presenterar sina rön i den vetenskapliga tidskriften BioScience, påpekar att vargen sedan 1970-talet har återkommit till många områden där den tidigare var utrotad.

Detta är en effekt av att naturskyddet har varit relativt framgångsrikt i många länder.

Vargarna har nu etablerat sig på nytt i stora delar av Sydeuropa — i Grekland, Italien och Frankrike. Arten har också kommit tillbaka till Tyskland och även Danmark, liksom till de sydligaste delarna av Kanada och i norra USA.

Problemet är att vargarna i vissa fall återvänder till starkt människodominerade landskap, där deras naturliga bytesdjur saknas eller är sällsynta. Där tenderar de att leva på avfall, kadaver och på att döda tamdjur.

Kycklingar och avskräde

I centrala Grekland består vargarnas föda av grisar, getter och får, och i Spanien av boskap av olika slag.

Situationen är likartad i delar av södra Asien. I Iran har man funnit att vargarna lever nästan uteslutande på kycklingar, getter och matavfall.

Detta är inte isolerade fall. En genomgång av samtliga studier av vargar som gjorts i världen sedan 1940, visar att avfall och tamdjur utgör 32 procent av artens diet i världen i dag.

Det är främst i Nordamerika som vargarna i huvudsak livnär sig på vilda bytesdjur. I Europa och Asien är människorelaterad föda vanligare.

Enligt forskarna kan detta få dramatiska konsekvenser på sikt — lika dramatiska som när människorna första gången domesticerade vargar för över 15 000 år sedan.

Domesticeringsprocessen, som med tiden gav upphov till alla våra tamhundar, var lång och utdragen, men startade sannolikt med att vilda vargar började snylta på det som människorna lämnade efter sig.

Förändrad ekologi

Nu kan möjligen något liknande hända en gång till. När vargarna helt börjar gå över till föda ur människornas skafferi kommer deras sociala struktur att förändras.

Storleken på familjegrupperna lär minska och storleken på reviren att förändras när vargarna inte längre lever på vilda bytesdjur. I stället blir det viktigt att hålla koll på avskrädeshögar och tamdjurshägn. Artens hela ekologi kommer att ändra karaktär.

Med tiden kommer de kanske att få problem att övermanna stora vilda bytesdjur. I ett sådant läge finns möjligheten att genetiska mutationer och naturligt urval driver isär de människotillvända vargarna från deras genuint vilda artfränder.

Det finns också stora risker för hybridisering med vanliga tamhundar, ett fenomen som från och till konstaterats på ett fåtal platser i Italien och Ryssland.

En ny hund

Allt detta kan över tid leda till uppkomsten av en helt annorlunda varg som bättre skulle kunna karaktäriseras som en ny typ av hund — och som står på tröskeln till att ge upphov till en ny art.

Ingen önskar sig något sådant. Forskarna bakom studien anser att vargar som är starkt beroende av avfall och tamdjur är ett tecken på att ekosystemet har förfallit, och att åtgärder måste vidtas för att förhindra att det degraderas ytterligare.

Den mest effektiva åtgärden vore att bygga upp stammarna av vilda bytesdjur och, så långt möjligt, återskapa ursprungliga miljöer där vargarna finns. Då skulle man troligen kunna undvika den återdomesticering av vargen som forskarna varnar för.

Vargarnas diet

Visa

– Vargen (Canis lupus) finns i stora delar av Nordamerika, Europa och Asien och artens ekologi skiljer sig stort från region till region. Födovalet i 23 regioner i de tre världsdelarna analyserades nyligen i en studie, och forskarna fann påtagliga skillnader.

– I Nordamerika domineras dieten av stora och medelstora vilda klövdjur (bison, myskoxe, älg, wapitihjort, vitsvanshjort, åsnehjort, vildren).

– I Europa består födan mestadels av vilda klövdjur i Skandinavien, västra Ryssland, Östeuropa och Alperna. I Spanien, Grekland och Sydryssland dominerar däremot tamdjur i dieten.

– Tamdjur är en huvudingrediens även i flera asiatiska länder: Iran, Kina, Mongoliet och Pakistan. I Indien och Kirgizistan utgör medelstora vilda klövdjur den största andelen.

Källa: Mammal Review

Så arbetar vi på SVT Nyheter

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer