Storleken och formen på neandertalarnas bröstkorgar har varit omdebatterat i forskarvärlden sedan man hittade de första revbenen för 150 år sedan. Det har funnits teorier om att de är oskiljbara från våra bröstkorgar och att de är helt olika.
Nu har ett internationellt forskarlag rekonstruerat en manlig neandertalares bröstkorg och kommit fram till att den bara är marginellt större än vår. Däremot är den vidare nedtill och har en annorlunda form, vilket gör att forskarna tror att de haft bättre lungkapacitet än vi.
Rakare ryggrad
Men det som förvånade forskarna mest var att individen hade rakare ryggrad än vi och alltså inte alls skulle gått framåtlutad.
– Det här kan inte vara sant! Det var min första reaktion. Där vi har en ordentlig kurva i ryggraden var neandertalarens rak. Vi trodde att kurvan var ett resultat av att vi rest oss från att ha gått på alla fyra, säger Patricia Kramer, professor vid institutionen för antropologi vid University of Washington, i en intervju från universitetet.
Vår egen utveckling
Forskarna utgick ifrån den mest kompletta uppsättningen revben som man hittat i Israel. Den är daterad till att vara mellan 59 000 och 64 000 år gammal. De gjorde sedan en 3D-rekonstruktion i ett datorprogram, som du kan se i videon ovan.
Vad det här egentligen betyder för hur neandertalarna levde är nästa forskningsprojekt. Hur andades de egentligen, varför behövde de starkare lungor och rakare ryggrad? All kunskap om neandertalare kan hjälpa oss att förstå vår egen utveckling bättre.
”Tänkvärt nu när vi fryser”
Lars Werdelin, professor i paleontologi vid Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm, tycker att studien är intressant. Han menar att den visar ännu ett tecken på att neandertalarna hade en lång rad anpassningar till sin livsmiljö, där en del går tillbaka till början av deras utvecklingslinje i Europa.
– På samma sätt är vi i första hand anpassade till den afrikanska miljö där vi utvecklades medan anpassningen till de europeiska livsförhållandena släpar efter. Något att tänka på när vi fryser här i höstmörkret, säger Lars Werdelin, professor i paleontologi vid Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm.
Studien publicerades i Nature Communications.
