Vad som är unikt med de här silkesaporna är att de är de första aporna som har en pappa som också är genförändrad. Och man vet att de kan ge en avkomma som fortsätter vara genförändrade. Att apornas tassar skimrar i grönt är beviset på att genen tagits upp i apans arvsmassa och för forskning som använder djur för att förstå hur sjukdomar uppkommer och utvecklas är det ett stort steg.

Idag finns visserligen en helt uppsjö av genförändrade däggdjur som råttor, kaniner, grisar, kor, hundar och katter. De fungerar bra för att studera många olika slags sjukdomar – men för andra behövs djurarter som ligger närmare människan – som apor.

Genförändrade vita silkesapor anses speciellt lämpliga för att studera infektionssjukdomar och sjukdomar som har med immunologi och neurologi att göra. Däremot är de inte helt perfekta. Vit silkesapa är vad som kallas för en Nya Världens apa, och som sådan är den en ganska avlägsen kusin till människan.

För att kunna studera sjukdomar som HIV/aids och tuberkulos behövs de så kallade Gamla Världens apor som rhesusapor, makaker och babianer.

Bakom genombrottet står en japansk forskargrupp i Kawasaki som leds av Erika Sasaki. Studien publiceras i torsdagens Nature som skriver i sin ledare att japanska forskare nu borde ta lärdom av vad europeiska forskare och institutioner har lärt sig av sina konfrontationer av djurrättsrörelsen.

Japan tar nu ledningen inom forskning om genförändrade primater och det är en aktivitet som skulle kunna väcka stort missnöje och som i förlängningen skulle kunna leda till att forskningen får krympta resurser eller kringskärs av lagar. Nature uppmanar japanerna att vara så öppna som möjligt om vad forskningen handlar om och vad syftet är.

Ulrika Engström