– Tranquillity base here, the eagle has landed.
Ombord på den trånga månlandaren stod astronauterna Neil Armstrong och Buzz Aldrin och tog igen sig. Landningen hade varit dramatisk. Platsen där de hade tänkt ställa ner farkosten visade sig vara en kraterkant. Befälhavaren Neil Armstrong fick väja undan och lyckades landa med bara 15 sekunders bränsle till godo.
Och ja, de stod och väntade. Månlandaren var så liten och lätt att man hade bortrationaliserat sittplatserna. Tanken var att de skulle vila några timmar innan de skulle ta steget ut. Men först vankades frukost i form av baconkuber som skulle tuggas torra, persikor som upplöstes i vatten, sockerkakskubor, kaffe samt ananas-grapefrukt-saft.
Den religiöst lagde Buzz Aldrin hade också tagit med sig en liten mängd vigvatten. Han tog nattvarden medan han väntade på att stiga ut.
Och hela världen väntade
Strax före fyra på natten svensk tid så öppnades så månlandarens lucka. En kamera som satt fast på ett av Eagles ben kunde filma hur Neil Armstrong försiktigt kliver ner på trappan.
– Jag sätter min fot på stegen nu. Det ser ut att vara fina sandkorn, säger han i den suddiga spöklika direktsändningen från månen.
Och sen kommer de berömda orden:
– It is a small step for man. A giant leap for mankind.
För att kunna översätta den här meningen måste vi veta vad han egentligen sa. Det är nämligen inte helt klartgjort. Själv hävdar han att han sa ”It is a small step for A man. A giant leap for mankind.” Det är den översättningen vi brukar höra. ”Ett litet steg för människan men ett stort steg för mänskligheten.”
Men hur man än lyssnar på det där bandet så saknas det där a:et. Det skulle inte ens ha kunnat försvinna i raspet från direktsändningen eftersom det inte finns plats för ett a där, säger lingvister som har specialstuderat Armstrongs citat. Och det engelska ordet ”man” betyder också mänsklighet, det är först med ett ”a” före som det betyder människa. Rent betydelsemässigt säger han då samma sak två gånger på raken.
Lingvisten John Olsson och författaren Chris Riley som har skrivit en bok om Apollo 11 har gjort en lingvistisk analys av Armstrong och menar att det kan vara Armstrongs Ohio-dialekt som trollar bort ordet. John Olsson säger dock till New Scientist att stundens allvar kan ha fått Armstong att bli poetisk.
– Om du tittar på hela uttalandet ser man att det finns en symmetri i det. Om man stoppar i ett ”a” så ändrar det hela den poetiska balansen i uttrycket.
Att Neil Armstrong själv kom på vad han skulle säga är de övertygade om. Han säger inte frasen som om han hade lärt sig den innantill. Armstrong hävdar också själv att han inte fick någon hjälp från Nasa:s press avdelning som många hävdar.
För hur skulle någon någonsin ha kunna föreställa sig att ta de där första stegen på en främmande himlakropp. Han hade nog god tid på sig att tänka efter medan han åt sin frukost bestående av torkade baconkuber och tittade utöver den öde månöknen.
Ulrika Engström