Åsnepingvin som matar sin unge på Antarktis. Pingviner verkar inte ha mycket till smaksinne, konstaterar forskare som undersökt fåglarnas gener. Foto: Liam Quinn/Flickr (Creative Commons)

Pingviner känner inte vad de äter

Publicerad

Pingviner äter fisk och slukar den hel. Nu har forskare undersökt deras smaksinne och upptäckt att det inte går att jämföra med några andra djur vi känner – smaksinnet verkar helt enkelt vara fruktansvärt dåligt.

Kanske är det kylan som ställer till det. Som bekant är Antarktis, varifrån alla jordens pingvinarter härstammar, även om en del numera bor i varmare trakter, jordens kallaste kontinent. Flera smakreceptorer är temperaturkänsliga, så det kan vara så att de helt enkelt inte gjort någon nytta och därför försvunnit hos pingvinerna genom evolutionen. I alla fall hittade de kinesiska och amerikanska forskare som letade igenom pingvinernas genuppsättning inga gener som kodar för de receptorer som gör att djur kan känna sötma, bitter smak och umami, ”den femte grundsmaken”.

De simmande, flygoförmögna fåglarna har visserligen gener som kodar för receptorer som kan känna surt och salt. Men det betyder inte att de kan uppfatta surt och salt i maten de äter, förklarar Dan-Eric Nilsson, professor i zoologi vid Lunds universitet.

– Dessa receptorer används för fler saker i kroppen, som att reglera surhets- och saltbalansen. Så det är möjligt att de inte känner surt och salt heller. De kanske inte kan känna någon smak alls.

Giftiga fiskar ingen risk

I vanliga fall är smaksinnet viktigt för ett djurs överlevnad. Möjligheten att känna om något är bittert gör till exempel att giftig mat kan undvikas. Om något är mycket bittert får vi en reflex att spotta ut det – samma reflex finns hos i stort sett alla däggdjur, reptiler och fåglar.

Men kanske lever pingviner i en sådan miljö att de inte utsätts för någon större risk att råka få i sig giftig mat.

– Antalet arter i kalla vatten är begränsat och giftiga fiskar finns mest i tropikerna. Förmodligen behöver pingvinerna inte oroa sig över giftiga bytesdjur, säger Dan-Eric Nilsson.

Sträv och hård tunga

Tungan på pingvinerna är inte mjuk som vår egen, utan stel och hård. Forskarna hittar inga smaklökar på den, ytan är i stället täckt av piggar som pekar bakåt. Istället för att vara ett känsligt smakorgan använder pingvinerna alltså tungan till att hålla fast sina byten med – och den enda riktning fisken kan röra sig i är ner i svalget.

Pingviner sväljer också sina byten hela.

– Möjligheten att känna smaken umami är normalt viktig för rovdjur. Proteinrik föda ger mycket umami-smak, och det är ett sätt för rovdjuret att veta att det är ett byte, alltså kött, de fått tag i. Många djur tuggar också sönder sitt byte som ett sätt att undersöka maten. Men pingvinerna jagar med synen, tar levande byten som rör på sig och sväljer dem hela – det bidrar också till att göra smaksinnet mindre viktigt för dem, säger Dan-Eric Nilsson.

Luktsinnet rikare

Men helt okänsliga behöver pingvinerna ändå inte vara för vad som står på menyn. Som bekant består en smakupplevelse till stor del av dofter, och luktsinnet är mycket mer komplext än smaksinnet.

– Medan smaksinnet bara består av fem olika receptorer och ser precis likadant ut hos nästan alla djur är luktsinnet mycket mer diversifierat. Det finns tusentals olika luktreceptorer, säger Dan-Eric Nilsson. Dessutom sitter luktsinnet i näshålan, både hos oss och hos fåglar, och därmed kyls det inte ned på samma sätt som tungan när vi äter något kallt. Så en del dofter kan nog pingvinerna känna ändå, även om doftmolekyler inte avges i så stor mängd i låga temperaturer.

– Det här är spännande att veta. Det är en påminnelse om att vår uppfattning av omvärlden inte är så objektiv som man skulle kunna tro, utan beror på vem man är och hur man är konstruerad, säger Dan-Eric Nilsson.

Studien publiceras i senaste numret av tidskriften Current Biology.

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer om hur vi arbetar.