Under de senaste 20 åren har antalet blod- och urinprov vid misstänkt narkotikabrott nästan fyrdubblats. I dag tvingas nästan 40.000 personer lämna ett prov, jämfört med i mitten av 1990-talet då samma siffra låg på cirka 10.000.
Samtidigt visar BRÅ – som undersökt 460.000 prov som analyserats av Rättsmedicinalverket (RMV) mellan 1998 och 2015 – att andelen felaktiga prov stadigt ökat. Från nära 10 procent till mellan 20 och 25 procent.
Den stora ökningen av prov de senaste 20 åren betyder dock inte att narkotikaanvändandet i Sverige ökat i samma takt.
– Nej, det gör det inte. Ökningen speglar bara polisens prioriteringar, säger Jonas Öberg, utredare på BRÅ.
I rapporten skriver BRÅ att det är motiverat att studera hur polisen använt sig av provtagning som tvångsmedel vid misstanke om ringa narkotikabrott eftersom: ”Att avtvinga någon ett prov i form av urin eller blod är en mycket integritetskränkande form av myndighetsutövning”.
Ungas prov mest felaktiga
Rapporten visar också att andelen som testar positivt är betydligt lägre bland unga än bland vuxna. Nästan hälften av de prov som avkrävs barn och ungdomar är negativa. Något som kan påverka ungas syn på polisen negativt.
– Det är inte så bra om den första kontakten en ung människa har med polisen är att man får följa med till polisstationen och lämna ett urinprov. Det skulle påverka min inställning till polisen negativt, säger kriminologen Henrik Tham, som granskat och kritiserat polisens arbete i decennier.
Speciellt bland flickor under 18 år har polisens träffsäkerhet varit dålig. Mindre än hälften, 48 procent, av de prov som avkrävs har varit positiva och bland flickor under 15 år var endast 34 procent av proven positiva.
BRÅ-rapporten visar också att just kvinnor tvingas till oproportionerligt få prov. Totalt står kvinnorna för 15-17 procent av testerna trots att Folkhälsoenkäten visar att cirka 30 procent av dem som uppgivit att de använt cannabis de senaste 12 månaderna är kvinnor.
”Bör fokusera på försäljning snarare än konsumtion”
Var man bor i landet kan också påverka hur stor risk det är att tvingas lämna ett blod- eller urinprov vid misstanke om ringa narkotikabrott. Flest prov per 100.000 invånare tas i Södermanland och minst prov tas i Dalarna. Något som kan påverka rättssäkerheten.
– Man vill såklart eftersträva en likadan upptäcktsrisk i hela landet. Vilket län man bor i ska inte påverka risken att åka fast för ett brott, säger Jonas Öberg, utredare på BRÅ.
Om polisens prioritering på dem som misstänks ha brukat droger är effektiv eller inte har Jonas Öberg svårt att svara på.
– Det är främst en kriminalpolitisk fråga. Men det ligger såklart en tanke bakom detta. Spontant kan jag ju tycka att man bör fokusera på försäljning snare än konsumtion, men det beror väl på vad man vill med signalpolitiken.
”Ingen effekt på det tunga missbruket”
Kriminologen Henrik Tham menar att polisens fokus ligger i linje med den svenska narkotikapolitiska modellen – att man ska ingripa tidigt och att unga står i fokus, vilket då innebär att man med stor sannolikhet får en stor del negativa provsvar.
Han menar dock att detta fokus är högst problematiskt.
– På alla andra politiska områden väger man eventuella vinster mot kostnader, som i fallet med provtagningen innebär integritetskränkning och att begränsade polisresurser skulle kunna användas bättre, men inte här. Frågan är oerhört ideologiserad och att upp emot hälften av proven är negativa spelar då ingen roll.
Henrik Tham menar också att polisens fokus på narkotikabruket inte har någon effekt på det tunga missbruket och narkotikadödligheten.
– Från politiskt håll har man inte på något sätt velat utvärdera detta. Man lyfter fram att få provar cannabis i Sverige, när man borde titta på det skadliga bruket, där vi ligger på ett EU-genomsnitt samt på narkotikadödligheten där vi nästan är sämst i EU. Inget pekar på att pissproven hållit nere dödstalen.