Tanken är inte ny. För ett antal år sedan föreslog den berömde, numera avlidne, brittiske evolutionsbiologen William Hamilton att det inte är någon slump att vissa träd blir så färgsprakande. Hamilton var mycket intresserad av djurs och växters signaler och föreslog att de röda löven också var en sådan.
Hans idé togs emot med intresse, men den var också kontroversiell och de flesta biologer har förhållit sig skeptiska till tanken.
Problemet har delvis varit att de båda färgerna uppstår av olika orsaker. Den gula färgen har en enkel förklaring. När det gröna klorofyllet bryts ned på hösten blottas de gulfärgade karotenoider – näringsämnen – som redan finns i bladen.
Varningssignal?
Men den röda färgen beror på något helt annat. Den uppstår när växten producerar antocyaniner, en typ av färgämnen. Arter med röda löv sätter i gång denna produktion tidigt på hösten, precis före lövfällningen. Rödfärgen tillkommer med andra ord inte av en slump eller som en sidoeffekt av andra processer.
Lövträd och buskar kan ha såväl gula som röda höstlöv. I östra Nordamerika dominerar den senare färgen och skogarna är ofta flammande röda på höstarna. I vårt land, där björkarna är de klart dominerande lövträden, tenderar hösten att gå mest i gult. Men även hos oss har många arter röda höstlöv, som rönnen och vissa lönnar, medan asparnas löv kan vara både gula och röda.
Även vildformen av våra vanliga äppelträd har röda höstlöv. Genom århundraden av korsningar och medvetet urval har rödfärgen nästan försvunnit, men i artens ursprungliga hemtrakter i bergen i Centralasien flammar träden fortfarande när hösten inträder.
Vilda äppelskogar
Det är dessa vilda äppelskogar som den nya studien bygger på. Genom att jämföra vildformen med våra många domesticerade varianter har biologen Marco Archetti vid University of Oxford i England, lyckats visa att rödfärgen uppstått av ekologiska och evolutionära orsaker. Vill man förenkla det hela kan man säga att löven blir röda för att varna trädens värsta fiender: bladlössen.
Archetti, som publicerar sina rön i den vetenskapliga tidskriften Proceedings of the Royal Society, traskade sig genom ett stort antal äppelodlingar i Storbritannien och konstaterade att bara 2,8 procent av träden hade röda höstlöv. I Centralasiens berg däremot, är siffran 62,2 procent.
På hösten 2007 placerade han stora mängder bladlöss på båda varianterna. Våren därpå granskade han hur många bladlöss som överlevt.
Dödar bladlöss
Bladlössen på de domesticerade träden hade klarat sig mycket bra. Nästan två tredjedelar, 60 procent, hade överlevt. De bladlöss som placerats på de vilda träden hade däremot dålig överlevnad. Bara 29 procent var fortfarande vid liv.
Archetti drar slutsatsen att den röda färgen är en äkta varningssignal. Den direkta orsaken till den höga dödligheten bland bladlössen är oklar men Archetti misstänker att produktionen av antocyaniner kan vara kopplad till någon form av kemiska ämnen som är giftiga för insekter. Ett annat alternativ är att de röda löven har färre näringsämnen.
Alla kanske inte låter sig övertygas av resultatet, men det är ett erkänt faktum att domesticerade äppelträd ofta är utsatta för insektsangrepp. Archetti tror att rödfärgen försvunnit därför att vi hela tiden strävat efter att bevara de varianter som haft de största och mest välsmakande frukterna. På kuppen har vi – omedvetet – selekterat bort de varianter som är bäst på att försvara sig.
TT