Fåglar som den svenska göken lägger ägg i andra fågelarters bo. De kallas för boparasiter och är skickliga på att lägga ägg som liknar värdens fågelägg.

Men det är en stor uppoffring för en värdfågel att föda upp och mata en unge av en annan fågelart. Hon kastar därför ut det främmande ägget om hon inte känner igen det.

– Ju mer lik gökens ägg är likt värdfågelns desto mer sannolikt att också det ägget får ligga kvar, säger Staffan Bensch som är professor i zooekologi vid Lunds universitet.

Rätt ägg i rätt bo

Göken skulle inte överleva länge som art om den la ägg som exempelvis liknar en rörsångares i en rödstjärts bo. Den lägger alltid rätt ägg i rätt bo. Varför det alltid blir rätt är en gåta som biologer har funderat på i över hundra år.

Nu har en internationell forskargrupp av biologer kartlagt hur boparasitens ungar ärver det genetiska anlaget som bestämmer fågeläggets utseende.

De studerade den afrikanska tättingen som också kallas gökänka. Det är en boparasit som kan lägga ägg med stor kreativ variation. Forskargruppen fann att arvsanlaget till utseendet på deras ägg helt och hållet kommer från moderns sida, nämligen från hennes så kallade W-kromosom.

Döttrarna kommer tillbaka

Det innebär att döttrarna alltid kommer att lägga ägg med samma färg och grad av prickighet som sina mödrar. Dessutom kommer en gökänka som är kläckt och uppväxt med exempelvis en grässångar-familj alltid att lägga sina ägg i andra grässångar-bo. 

– Den har präglats av hur sin värdfågel låter, hur den ser ut och hur boet ser ut, säger Staffan Bensch.

Den här bedrägliga livsstilen kan genetikerna nu spåra två miljoner år tillbaka i tiden. Men den har sina avigsidor eftersom värdfamiljernas fågelarter också har en evolutionär strategi för att förändra utseendet på sina ägg. Deras arvsanlag för äggens utseende kan dessutom ändras snabbare än vad boparasitens kan.

Kapprustning mellan fågelarter

Det har att göra med boparasitens hemliga vapen som är att arvsanlagen sitter på W-kromosomen som bara ärvs mellan mor och dotter. Det gör dem mindre förändringsbenägna menar Claire Spottiswoode som är professor i zoologi vid Cambridge university och som har lett studien om gökänkorna och andra boparasiter.

– Det pågår en evolutionär kapprustning mellan arterna och det naturliga urvalet har skapat ett tveeggat svärd, säger hon.