I varje cell finns en klocka som håller reda på dygnets 24 timmar. Foto: SVT

Så här fungerar cellernas klockor

I alla celler i kroppen tickar en klocka i takt med dygnets 24 timmar. Årets Nobelpristagare i medicin har visat hur gener och proteiner samverkar med varandra så att varje cell blir en pulserande klocka.

I arvsmassan finns en gen som kallas för periodgenen. Den aktiverar produktionen av ett protein som kallas för ”per”. På natten produceras mycket per i cellen och på dagen lite. Mängden per i cellen anpassar sig alltså efter dygnets 24 timmar.

Per får hjälp av Tim

En annan gen, kallad timeless-genen, aktiverar produktionen av ett annat protein som kallas för tim.

De bägge proteinerna tim och per ansamlas i området utanför cellens kärna, i cytoplasman. 

Och när det finns tillräckligt mycket per och tim i cytoplasman kan de tillsammans ta sig in i cellkärnan där arvsmassan och periodgenen finns. Och där stänger proteinet per av produktionen av just per. Då minskar mängden per i cellen. Och till slut, när det knappt finns någon per kvar alls, så börjar periodgenen att producera proteinet per i gen. Det här kallas för en feedback-loop.

Nu har många fler gener upptäckts som hjälper till att göra så att den här feedback-loopen får en cykel på omkring 24 timmar.

Finns i alla celler

De här cellklockorna finns i hjärnan, i huden, i levern och i bukspottkörteln och i nästan alla andra organ som finns i kroppen.

Kroppens klockor behöver justeras varje dag. Vår inre klocka är nämligen ungefär en kvart längre än 24 timmar. För att kroppens inre klocka varje dag ska komma i fas med dygnets riktiga längd får kroppen hjälp av yttre faktorer, framför allt ljus och matintag.

Se reportaget om medicinpristagarna i Vetenskapens värld i SVT Play.

Så arbetar vi på SVT Nyheter

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer