När vi ser bilder på människor som far illa i terrorattentat eller svåra olyckor, går vårt empatiska system på högvarv samtidigt som vi lär oss om situationer som kan vara farliga. Vi har en förmåga att känna vad andra personer känner. Den här förmågan aktiveras när vi ser andra personer lida. Men precis som hos den som är drabbas slår ett annat smärtlindrande system också igång. Det är en del av vårt opioidsystemet som har i uppgift att lindra den smärta vi känner.
Viktigt i förståelsen av trauman
Nu har forskare i neurovetenskap vid Karolinska Institutet för första gången sett vilken roll vår egen smärtlindringsförmåga spelar för hur vi reagerar på och lär oss av andras lidande. Personer i experimentet vars smärtlindring hade blockerats led betydligt mer med andra personers smärta, än personerna i en kontrollgrupp.
Förhoppningen är att det kan leda till bättre kunskap om hur vi upplever andras trauman, och hur våra minnen av det formas.
– Förenklat skulle det kunna vara så att om det här systemet inte ger ifrån sig tillräckligt med signaler så skapas kraftfullare minnen än hos personer som får tillräckligt av kroppens smärtlindring, säger Andreas Olsson, docent i klinisk neurovetenskap vid Karolinska Institutet, och en av forskarna bakom studien.
Mindre smärtlindring, mer empati
Forskarna lät två grupper med försökspersoner titta på film där en individ vid vissa tillfällen får stötar kopplat till en bild av en neutral blå kvadrat. Hos en av grupperna blockerade man smärtlindringssystemet med hjälp av en viss substans, medan personer i den andra gruppen fick placebopiller.
Det man såg var att i hjärnan på de personer där smärtlindringssignalerna blockerades fortsatte det empatiska systemet att arbeta som om de såg individen som fick stötar för första gången. Detta resulterade dessutom i starkare rädslominnen till den blå kvadraten tre dagar senare.
– Personer som inte fick den substans som hindrade smärtlindringssystemet, blev vana vid att se stötarna. Det här smärtlindrande systemet fungerar bland annat genom att minska vår förvåning över det inträffade, vilket fungerar som en sorts inlärning, säger Andreas Olsson.
Studien presenteras i den vetenskapliga tidskriften Nature Communications.