Det är i en ny svensk forskningsstudie som man nu kan slå fast hur de svenska dialekterna slipats bort. På bara 70 år har dialekterna anpassats kraftigt mot riksuttalet.

– Mitt jobb är att titta på uttalet i dag och jämföra det med gamla beskrivningar, och tesen är ju att dialekterna dör ut, säger Martin Persson på Stockholms universitet vid Institutionen för svenska och flerspråkighet.

Han är nu aktuell med studien The Phonology of Dialect Erosion. Där undersöks hur två skånska dialekter lät för 70 år sedan, nämligen Göinge- och Österlen-dialekterna.

Båda dialekterna finns utförligt beskrivna i det stora dialektarkivet i Uppsala, och Martin Persson jämför dessa anteckningar med moderna inspelningar, för att observera hur dialekten med tiden jämnats ut och anpassats till riksspråket. Vissa uttal har fått stryka på foten, medan andra behållits.

Närmar sig riksspråket

– Man har någorlunda koll på riksspråket idag, och hur de gamla dialekterna lät för 70 år sedan. Det man inte beskrivit förr är den tredje, utjämnade dialekten, som uppstår när en gammal dialekt närmar sig riksspråket, säger Martin Persson.

Ett exempel på förändring kan ses i det dialektala uttalet ’råjb’. Så sade man på 1930-talet i skånska Göinge, men ytterst få hade idag kunnat gissa sig till att det är ordet rep som avses.

– Det är ett intressant exempel, för det gamla dialektala uttalet innehöll tre fel jämfört med riksspråket: Tungrots-r i början, e uttalades åj, och p var bytt mot ett b.

Idag har de yngre generationerna i dagens Göinge kvar det skorrande r-et i ordets början, men resten av ordet uttalas på samma sätt som i riksspråket. Alltså säger man nu rep även i Göinge, men med ett tungrots-r.

– En utjämnad dialekt vill ha samma fonem som standardspråket, men skillnader som inte är fonematiska får vara kvar, säger Martin Persson.

R-ljudet spelar mindre roll

Med andra ord har det med betydelseskiljande ljud att göra. Att b-et i ’råjb’ blivit till ett p, som i standardspråket, är för att det potentiellt sett hade kunnat finnas ett ord som heter ’reb’.

Men tungrots-r i början av ordet får vara kvar, eftersom vi i svenskan inte gör skillnad i betydelse mellan främre och bakre r. En sådan skillnad finns i andra språk, som i portugisiskan, men inte här.

– Det är intressant att se vad som blir kvar. Ett bakre r överlever, men de andra ljuden försvinner.

På så vis bevaras alltså bara de delar av skånskan som inte avviker från rikssvenskan i någon betydelsebärande mening.

Ett motsvarande exempel är att det fortfarande är ok att säga ’bejl’ istället för bil i skånskan. Den potentiella betydelseskillnaden mellan ej- och i- är inte lika uttalad som skillnaden mellan p- och b-. Även utanför Skånes gränser förstår man att ’bejl’ betyder bil, och i skånskan tillåts ’bejl’ vara kvar.

Samma process i Stockholm

– Det talar emot en total dialektutjämning. Man vill fortfarande signalera en viss tillhörighet med sitt språk, men förr var skillnaderna större. Nu är de regionala skillnaderna mer ytliga, säger Martin Persson.

Sedan andra världskriget har de dialektala skillnaderna suddats ut allt mer. Folk är mer rörliga och lever inte i jordbrukarsamhällen längre. Fler har flyttat in till städerna, och i samband med att skolan blev obligatorisk kom allt fler elever i kontakt med rikssvenska, eftersom det var det som lärarna talade. I undervisningsplanen från Rikets allmänna läroverk år 1935 uppmanades lärarna till och med att stävja elevernas dialekt.

– Idag vill jag påstå att det är mer ok att dialekten är ”ful” än ”fel”. Därför suddas betydelseskiljande uttal bort, medan tungrots-r får vara kvar.

Samma utveckling går även att se utanför Skåne.

– Av samma anledning använder ingen Stockholmare under 35 år stockholms-e i sitt uttal längre. Förr sa man ’leka’ och ’läka’ på samma sätt. Båda lät som ’leka’, och det försvårade begripligheten.

Framtungs-r i Malmö och märkligheter i Lund

Vad händer då om utvecklingen går ännu längre i Skåne, så att även de ytliga skillnaderna suddas bort? Martin Persson har sett tendenser på det under sitt arbete med att spela in moderna dialekter till avhandlingen.

– Det har faktiskt börjat hända i Malmö. Där hör man nu mer och mer främre r. Jag gick på gatorna där, och insåg att det var socialt stratifierat. Hade de dyrare kläder och slingat hår var sannolikheten större att de använde framtungs-r, medan de i arbetaroverall fortfarande hade tungrots-r.

Även Lunds dialekt förändras.

– Vad som händer där har jag inte riktigt begripit. De har en helt egen process i Lund, som är mer av en dialektblandning än en dialektutjämning. Det beror på att många akademiker flyttar dit, inte bara studenter, och deras barn får en annan dialekt. Den processen har inte beskrivits än, det får bli ett kommande arbete, säger Martin Persson.

Hur känns det för dig som dialektforskare att dialekterna utjämnas?

– Personligen tycker jag att det är jättetråkigt. Jag önskar att det var tvärtom, men tesen jag driver är ju att dialekterna dör.

– Det är som att möta Brasilien i fotboll. Givetvis håller man på sitt eget land, men man satsar nog pengarna på Brasilien, säger Martin Persson.