I ett 370 kvadratmeter stort korphägn utanför Hörby i Skåne bor sju handuppfödda korpar. De tillhör jordens mest intelligenta djur, att jämföra med erkänt smarta arter som schimpanser och delfiner. Genom att observera korparna vill Mathias Osvath, forskare i kognitiv zoologi i Lund, och hans kollegor, ta reda på hur det går till när sinsemellan mycket olika djur utvecklar en intelligens som på många sätt liknar varandras.

– Liksom alla smarta djur leker korpar jättemycket. Frågan är varför. Leken kan ju skada oss och är inte uppenbart nyttig, säger Mathias Osvath.

Lekhumöret spred sig

Eftersom leken är central i korparnas liv — de ägnar till exempel mer tid åt lek än åt flygträning — är det den forskarna tittat på i sitt experiment. De ville ta reda på om korpar, liksom människor och andra intelligenta djur, har förmåga till så kallad emotionell smitta — om en känsla kan fortplanta sig från en korp till en annan. Förmågan är central för vårt sociala intellekt.

Forskarna gav en av korparna en leksak och resultatet blev som man hoppades; alla korpar blev leksugna. De övriga sex hade ingen leksak, men började leka på andra sätt. Enligt forskarna är det ett tecken på att det inte var beteendet i sig som spreds bland korparna, något som händer hos många djur vid till exempel gäspningar, utan helt enkelt ett smittande lekhumör.

Mytomspunnen fågel

Studien är den första i sitt slag som intresserar sig för fåglar. Att man valt just den smarta korpen som objekt är ingen slump. Men föreställningen om fågeln som tjuvaktig och ondsint är seglivad, även om den är relativt ny i ett historiskt perspektiv.

– Enligt många skapelsemyter var det korpen som skapade världen. Nuförtiden har många ett generellt hat mot kråkfåglar. Men det är logiskt, vi människor har ofta svårt för de djur som är mest lika oss, säger Mathias Osvath.