– Många får ingen tillgång till smärtvård alls. Det är verkligen inte bra.
Det säger Clas Mannheimer, professor och medicinskt ansvarig för smärtcentrum i Kungälv.
Han har tillsammans med en rad andra experter på uppdrag av Sveriges Kommuner och Landsting granskat hur smärtvården fungerar och hittat stora kunskapsbrister och omotiverade skillnader i landet.
– Var du bor bestämmer om och vilken vård du får. I förlängningen är det ett demokratiproblem, säger han.
– Det innebär ett stort lidande för patienterna och deras anhöriga. Och kostar samhället väldigt mycket pengar.
Drabbar var tionde svensk
Långvarig smärta, som inte beror på cancer eller operationer, är en av de största orsakerna till att människor blir långtidssjukskrivna. Mer än var tionde svensk har ett sämre liv och söker mer vård än andra på grund av sin smärta, som ofta beror på många och komplexa orsaker. Därför borde betydligt fler än i dag få träffa en smärtspecialist för att få rätt hjälp att hantera det som gör ont, säger Clas Mannheimer.
– I dag kan det ta mellan fyra till sex år innan man rätt diagnos och vård och får träffa någon som har specialkunskaper.
Smärtpatienter hamnar ofta mellan stolarna i svensk sjukvård, enligt rapporten. Det saknas kunskaper om vilken hjälp denna grupp behöver vilket märks på alla nivåer i vårdkedjan.
Kostar minst 90 miljarder
Clas Mannheimer beskriver en situation där smärtpatienter uppfattas som komplicerade och därför skickas vidare i vården, vilket skapar en resurskrävande rundgång. Lågt räknat kostar denna grupp samhället minst 90 miljarder kronor per år. Lidandet för patienterna som har ont, inte kan arbeta och tappar sociala kontakter går förstås inte att prissätta.
– Det saknas strukturer i vården för att ta hand om den här patientgruppen, säger han.
I vissa regioner vilar hela ansvaret för smärtvården på några få eldsjälar.
– Det är inte en bra långsiktig lösning. När de försvinner rasar hela verksamheten ihop.
Särskilt vårdprogram behövs
Clas Mannheimer och de andra rapportförfattarna anser att kronisk smärta bör betraktas som en folksjukdom och mer än väl uppfyller kraven för att ges samma resurser som till exempel stroke- och diabetesvården. De vill att ett särskilt vårdprogram, ett nationellt programråd, skapas.
– Det kommer minska lidandet för patienterna och deras anhöriga. Då minskar också kostnaderna för vården och ökar produktiviteten i landet, säger han.