Att gener spelar en avgörande roll för vem som tar sig till toppen inom idrotten är väl känt inom forskarvärlden. Visserligen kan de flesta förbättra de egna prestationerna, men hela vägen till världseliten når bara de som har rätt kombination av gener, träning och psyke.
– Gener är väldigt, väldigt viktiga för vår respons på träning, säger Nir Eynon, fysiolog och forskare vid Victoria universitet i Melbourne; Australien.
– Det är nog omöjligt att bli världsmästare i 100 meter om man inte har en genvariant som kopplas till sprintframgångar, dock är det ofantligt mycket mer som avgör än bara gener, säger Björn Ekblom, professor emeritus i fysiologi vid Gymnastik- och idrottshögskolan i Stockholm.
Vilka gener eller kombinationer av gener som kan påverka effekterna av träning är något många forskare försökt få grepp om. Men hittills har det varit svårt att visa på exakta samband med enskilda gener och träningseffekter. Av alla 21 000 gener vi har, är det 250 som har kartlagda samband med träningsprestation. Men det är inte enkelt att förstå vilken inverkan en enskild gen kan ha och hur den fungerar.
XX-varianten fördelaktig?
Den grupp australiensiska forskare som Nir Enyon tillhör är intresserade av att kartlägga en specifik gen, ACTN3 eller sprintgenen som den också kallas, och dess effekter på träning. Sprintgenen finns i två varianter, R och X, och alla ärver en variant från varje förälder. De flesta har en av varje sort, alltså RX, men vissa personer har två likadana: RR eller XX. Dessa två kombinationer av gener har i tidigare studier förknippats med olika sorters träningsprestationer. RR är kopplat till explosivitet och snabbhet, egenskaper som behövs hos en sprinter. XX däremot har sagts höra ihop med uthållighet och är en vanligare variant hos långdistanslöpare, men det sambandet är inte alls lika väl belagt.
Nu testar australiensiska forskarna hypotesen att personer som har XX-varianten av genen också kan ha andra egenskaper, som man tidigare inte diskuterat lika mycket.Forskarna bakom det här projektet David Bishop och Nir Enyon tror att personer som har kombinationen XX, och alltså saknar den så kallade sprintgenen, har mitokondrier i sina celler som effektivare framställer energi åt kroppen. Det här skulle kunna vara en fördel i till exempel konditionsidrott.
I en nyligen påbörjad studie har de därför delat upp försökspersoner i en grupp med XX-varianten av sprintgenen och en som har RR-varianten. Under fyra veckor får alla deltagarna i studien äta och träna likadant, för att så långt som möjligt ha samma förutsättningar i övrigt. Man mätte först deras syreupptagningsförmåga och några andra parametrar i början av studietiden och sedan igen efter genomgånget träningsprogram.Tanken är att skillnaden i hur deras resultat påverkats av träningen ska ge en ledtråd till om XX-varianten inverkar. Man vill helt enkelt veta om den har betydelse för hur olika typer av träning tar hos olika individer.
– Vi är precis i början av studien men hittills kan vi se att personer som saknar sprintgenen har svarat dubbelt så bra på träningen som de som har den, säger David Bishop, professor idrottsmedicin. Nu behövs betydligt fler försökspersoner och fler typer av tester.
För enkelt
Men andra forskare tycker att frågeställningen är väl förenklad. Dels handlar träningseffekt troligen av kombinationen av hur många gener samspelar, dels kan samma gen ta sig olika uttryck under olika förutsättningar. Gener kan nämligen ha olika funktion beroende på vad man utsätter sin kropp för.
När vi till exempel lägger oss i solen blir vi bruna vilket skyddar vår hud. Det beror på att UV-strålning får våra gener att reagera och säga till cellerna att producera mer pigment. Gener kan alltså vara på- eller avslagna beroende på hur vi använder dem, och samma sak gäller för träning, förklarar Carl Johan Sundberg, professor i molekylär arbetsfysiologi vid Karolinska institutet.
När man tränar handlar det alltså inte om att en enda gen reagerar utan upp till 1500 gener ändrar sin aktivitet när vi springer. Dessa signaler påverkar arvsmassan och gör att kroppen kopierar de gener som är lämpliga för den aktivitet vi ängar oss åt. Det är alltså en enorm aktivitet bland generna och svårt att veta vilka gener som påverkar vad.
– Olika personer har också olika lätt att få generna att kopiera sig, vilket också leder till stora skillnader i prestation mellan individer. Små skillnader kan leda till stor respons, säger Carl Johan Sundberg.
”Ofantligt mycket mer som avgör”
Dessutom är gener långt ifrån det enda som styr vem som kommer lyckas inom idrott. Ungefär 50 procent tror forskare beror på genuppsättningen medan resten hänger på andra faktorer.
– Genuppsättningen avgör ger grundförutsättningar för att lyckas och utnyttjar man sina gener på ett optimalt sätt kan man komma långt, säger Björn Ekblom, professor emeritus i fysiologi vid Gymnastik- och idrottshögskolan i Stockholm.
Kost, träning och psykiska faktorer, såsom hur bra man hanterar press, anser Björn Ekblom vara minst lika viktigt som gener. Och bara för att man har en optimal genuppsättning så är det på inget sätt en självklarhet att man kommer lyckas.
– Det är omöjligt att titta på en tolvåring som har fördelaktiga idrottsgener och förutse hur bra personen kommer vara vid 22 års ålder. Enskilda gener säger väldigt lite om det. Det finns oändligt många faktorer även bortom det kroppsliga, säger Carl Johan Sundberg.
Talanger går förlorade
Förutom de genetiska förutsättningarna spelar socioekonomiska och idrottskulturella faktorer stor roll i att avgöra vem som lyckas som idrottare menar Carl Johan Sundberg. Till exempel är det ekonomiska värdet att bedriva idrott olika högt i olika länder. Dessutom kostar vissa sporter mer än andra att hålla på med, vilket påverkar vilka som börjar med idrotten. Hur mycket stöd ungdomar ges inom idrotten är också en viktig faktor.
– I Sverige går långt över hälften av alla unga talanger förlorade på grund av att ungdomar stöts ut ur idrotten på grund av att de inte växt färdigt i 12-årsåldern. Där ser man att det är en stor majoritet barn som är födda under årets första kvartal som håller på med idrott eftersom de som ligger sex månader efter i växten redan sållats bort, säger Carl Johan Sundberg.
Även om vi vet att gener spelar en roll och kan använda dem för att avgöra hur bra en vanlig medelsvensson kommer svara på träning, ligger det långt fram att kunna förutse nästa OS-medaljör med hjälp av gentester.
– Vet ungefär vilka gener som är intressanta att forska på i sammanhanget, men mer forskning behövs definitivt. I framtiden är det fullt möjligt att vi kommer ha tekniken att kunna påverka genuppsättningen kraftigt med under livet, säger Björn Ekblom.