Forskarna som ställt samman inventeringarna påpekar att Kenyas befolkning, som i de flesta afrikanska länder, har ökat dramatiskt de senaste 50-60 åren.

År 1960 hade landet 8,1 miljoner människor. Sedan dess har antalet sexfaldigats och är i dag uppe i 48,1 miljoner.

Det säger sig självt att en sådan ökning får konsekvenser. Mer mark odlas, byarna har blivit fler och konkurrensen om utrymmet allt hårdare. Allt mindre plats finns över för de vilda djuren.

Kenya har ändå, under lång tid, betraktats som relativt viltrikt och naturturismen blev mycket tidigt en viktig inkomstkälla för landet.

Därför är de nya siffrorna skrämmande. Stammarna av 18 vilda djurarter – elefanter, strutsar och stora hovdjur – har inventerats från luften i olika omgångar sedan 1970-talet och den senaste räkningen visar på extrema förluster.

Arter i fara

I genomsnitt har antalet djur minskat med 68,1 procent sedan 1977, från en total viltpopulation på drygt 1,8 miljoner till cirka 600 000 djur.

Nedgången är som värst (72-88 procent) för tio av arterna: vårtsvin, mindre kudu, thomsongasell, elandantilop, oryxantilop, topiantilop, koantilop, impala, grévyzebra och vattenbock.

Något mindre förluster (60-70 procent) noteras för gnu, giraff, grantgasell och giraffgasell, medan nedgången för stäppzebra, buffel, elefant och struts rubriceras som ”måttlig” (30-50 procent).

Några av arterna är nu nere i så låga tal att deras fortsatta existens i Kenya är i fara. Bara knappt 8 700 vårtsvin finns kvar i landet enligt inventeringen, medan antalet vattenbockar minskat till knappt 2 000.

Trycket är hårt även mot nationalparker och reservat. I två av Kenyas mest berömda skyddade områden, reservatet Masai Mara och nationalparken Tsavo, har viltpopulationerna halverats sedan 1970-talet.

Miljontals tamdjur

Både Masai Mara och Tsavo har periodvis drabbats av hårt tjuvskytte, av störningar och intrång – vilket återspeglar att huvudorsaken till krisen är den växande befolkningen.

Samtidigt som människorna har blivit fler har antalet tamdjur – får, getter, kameler, åsnor och nötkreatur – ökat från drygt 11 till drygt 15 miljoner. Tamdjuren har helt enkelt ersatt de vilda växtätarna i många områden. De vilda djurens andel av den samlade biomassan av växtätare halverades från 22 till 11 procent från 1977 till 2013.

Det finns även andra orsaker till minskningarna, varav klimatförändringar är en av de viktigare. Nederbörden har minskat och temperaturerna har stigit i Kenya de senaste decennierna vilket har minskat födotillgången för alla växtätare.

Politiskt mod

Vad bör göras? Forskarna, vars resultat redovisas i Public Library of Science, påpekar att Kenya trots förlusterna fortfarande är relativt viltrikt. Men om inte det mesta ska gå förlorat i en nära framtid krävs vissa åtgärder.

Det viktigaste är att politikerna tar mod till sig och sätter klara gränser för hur många tamdjur som får finnas i landets distrikt. Att reglera antalet får, getter, kameler och kor är helt nödvändigt.

Det är också viktigt att komplettera nationalparkerna genom att utöka antalet privata och gruppägda skyddsområden. Sådana finns nu runt Masai Mara och på många andra håll i Kenya och i dessa har viltet ökat på senare år, i kontrast till det övriga landet.

I dessa områden finns också stora möjligheter att sprida inkomsterna från turismen till människorna i området, och på så vis ge dem ett incitament att bevara de vilda djuren istället för att se dem som fiender. Kan man åstadkomma detta finns det hopp. I annat fall är utvecklingen i Kenya ett dåligt omen för andra afrikanska länder med en snabbt växande befolkning.