Anknäbbsdinosaurierna, eller hadrosaurierna, har fått sitt namn på grund av sina långa tillplattade käkar.De var en dominerande grupp under den senare delen av dinosauriernas tidsålder och innefattar flera välkända släkten, som Edmontosaurus, Maiasaura och Parasaurolophus -stora, tvåbenta bestar med en vikt på cirka fyra ton.

En viktig orsak till deras framgång var sannolikt deras formidabla tanduppsättningar. Tidigare studier har visat att de hade upp till 1.400 tänder som de förbrukade och bytte ut varje år. Tänderna var inte alls spetsiga som hos nutida reptiler, utan tillplattade och släta som hos hästar och kor.

Effektiv tuggapparat

Bevarat maginnehåll avslöjar att de levde på gräs, ormbunkar, blad och annan svårtuggad och svårsmält växtföda. De hade med andra ord behov av en effektiv tuggapparat – men den nya studien, som bygger på analyser av deras tänder med elektronmikroskop, visar att denna var mer avancerad än vad någon kunnat ana, och långt mer avancerad än tanduppsättningen hos nutida växtätande däggdjur.

Typiska reptiler har bara två typer av tandvävnader, emalj och dentin. Däggdjur har fyra typer: emalj, två former av dentin samt rotcement.

Vandrande massafabriker

Hadrosaurierna däremot hade hela sex typer – förutom de fyra som däggdjur har, också en tredje form av dentin samt stora, hårda rörformade infyllningar i tandpulpan. Detta gjorde sannolikt deras tänder enormt motståndskraftiga.

-De var som vandrande massafabriker, säger Gregory Erickson, paleontolog vid Florida State University i USA, och ledare för studien.

Han och hans kollegor, som redovisar sina rön i Science, tror att tuggapparaten är huvudförklaringen till varför hadrosaurierna blev så mångformiga och utvecklade så många arter. Den kan också förklara varför de var talrika ända fram till den stora katastrofen för 65 miljoner år sedan då dinosaurierna utplånades.