Det är vanligt att fåglar varnar varandra för olika faror. Det allra vanligaste är att de använder sig av läten för att göra det.
Men nu har forskare vid The Australian National University upptäckt att tofsduvan i Australien i stället använder sina vingar för att göra ett smattrande varningsljud.
– Det finns andra djur som varnar varandra, men det här är det hittills enda som vi har sett som har ett varningsläte som inte är vokalt, säger Trevor Murray, doktor i djurs kommunikation vid The Australian National University till SVT Vetenskap.
Speciell vingpenna
När forskarna hade konstaterat att ljudet verkligen kom från vingarna undersökte de fjädrarna och upptäckte att en av fjädrarna på vingarna var lite speciell, den var nämligen smalare än vingpennorna bredvid. De trimmade då till vingpennan så att den inte såg likadan ut, och märkte att den fyller en viktig funktion för att ljudet ska fungera som alarmljud.
Till sist studerade forskarna fåglarna i flyktsituationer och såg att de flaxar extra snabbt med vingarna vilket ger en snabb varningssignal.
Forskarna menar att deras resultat visar att tofsduvan använder fjädrarna för att skapa en varningssignal och att ljudet till stor del beror på formen på en av vingpennorna.
– Det här visar oss att ljudet kommer från vingarna och att fjädrarna har utvecklats för kommunikationens skull, säger Trevor Murray.
Vill skydda
Anders Hedenström, professor i teoretisk ekologi vid Lunds universitet, tycker att resultaten är intressanta.
– Det vanligaste är att fåglar gör vokala ljud för att varna varandra, men som den här studien antyder så är det kanske mera spritt än vad man tror att fåglar gör mekaniska ljud med fjäderdräkten, säger Anders Hedenström till SVT Vetenskap.
Han berättar att det här i Sverige också finns fåglar som gör läten med sin fjäderdräkt, men i andra syften än att varna. En art med namnet Enkelbeckasinen använder till exempel fjäderläten under parningsspelet.
Varför varnar djur varandra egentligen?
– Många fågelarter lever i flockar där de är besläktade, det kan finnas ungar med från tidigare häckningar, och då förstår man ju att man vill varna, för det är ens egna gener man vill skydda. Man kan också tänka sig att det finns ett utbyte av tjänster och gentjänster, att om jag varnar andra så varnar de också mig, säger Anders Hedenström.