Fyndet är ett mycket gammalt fossil från Kina och det liknar inte något man funnit tidigare. Nu kastar fisken Entelognathus primordialis nytt ljus på hur utvecklingen av käkar kan ha gått till. Fisken tillhör pansarhajarna som är en utdöd grupp käkförsedda ryggradsdjur. Den var runt 20 centimeter lång och simmade runt i haven under tidsperioden silur. Upptäckten är gjord av svenska, kinesiska och amerikanska forskare som nu beskriver sina fynd i veckans nummer av tidskriften Nature.
– Nu har vi hittat en av de allra äldsta pansarhajarna någonsin och den har käkar som påminner om våra egna, säger Per Ahlberg som är professor i utvecklingsbiologi vid Uppsala universitet.
Käkens ursprung vållar debatt
Bland de ryggradsdjur som lever idag finns det två olika typer av käkar. De allra flesta fiskar och alla landlevande ryggradsdjur har käkar som består av ben. Det gäller till exempel oss människor.
Hajar och rockor tillhör däremot de så kallade broskfiskarna, och deras käkar är uppbyggda av brosk.
Hur själva ur-käken hos vår gemensamma förfader kan ha sett ut är föremål för het diskussion bland forskare.
– Debattens vågor har gått höga de senaste årtiondena kring detta, säger Per Ahlberg.
Nya fisken påminner om oss
Skillnaden mellan käklösa och käkförsedda ryggradsdjur är så stora att det är svårt att återskapa hur utvecklingen av käkar gick till. Hittills har ändå de flesta forskarna varit benägna att tro att den gemensamma förfadern liknade en haj och hade käkar av brosk. Det innebär också att benfiskarnas och människornas käkar betraktats som mer specialiserade än hajars och rockors.
Upptäckten av den nya fisken vänder upp och ner på den hypotesen. Käken hos Entelognathus primordialis är mycket mer lik den hos moderna benfiskar och landlevande däggdjur.
– Det pekar mycket starkt på att vi människor och andra landryggradsdjur är modifierade pansarhajar. Och att hajar och rockor inte är primitiva som man tidigare trott, utan i stället mer specialiserade, säger Per Ahlberg.
Bufflar blottade fossil
Fisken hittades i jordbruksbygder i Yunnanprovinsen i södra Kina. Där bedrivs jordbruk med hjälp av vattenbufflar och fossilområdet upptäcktes längs de stigar som bufflarna använder för att vandra fram och tillbaka till åkrarna. Slutligen hade bufflarna trampat bort jorden ända ner till berggrunden och då blottlades fossilen.
– I utgrävningsarbetet fick vi då och då göra paus när någon skrek ”Nu kommer bufflarna”. Deras intrampade stigar ändrar man inte så lätt så då var det bara att pausa, berättar Per Ahlberg.