Så vetenskaplig är nya rymdfilmen Aniara

Publicerad

Nobelprisvinnaren Harry Martinsons klassiska epos Aniara har blivit långfilm. Men kan man verkligen bygga en hiss till rymden och kan alger effektivt producera syre på ett rymdskepp? Vi lät en professor i astronomi titta på filmen och utvärdera vetenskapen.

I den svenska science fiction-filmen Aniara, som har premiär den första februari, är det enorma skeppet med samma namn på väg till Mars med tusentals passagerare. Men de kommer snart ur kurs och utan möjlighet att styra skeppet driver de hopplöst genom rymdens ändlösa mörker.

Artificiell gravitation

Precis som i många andra rymdskepp i science fiction har Skeppet Aniara en form av konstgjord gravitation. Passagerarna på skeppet kan då leva sina liv utan att behöva flyta runt i luften på grund av viktlöshet. Men man kommer förmodligen aldrig kunna skapa gravitation i ett skepp på det här viset.

— Så som vi förstår gravitationen idag är det inte möjligt, gravitationen fungerar helt enkelt inte på det viset, säger Göran Östlin, professor i astronomi på Stockholms Universitet.

Göran Östlin menar att man inte bara kan trycka på en knapp och skapa gravitation. För att simulera gravitation i rymden kan man enligt honom göra så att skeppet roterar runt sin egen axel.

— Men då är det egentligen inte gravitation utan acceleration, säger Göran Östlin.

Rymdhiss

Harry Martinson påstås haft ett stort intresse för naturvetenskap och filmen Aniara inleds med jordbor som flyr den dödsdömda planeten för ett liv på Mars. Resan från planetens yta till rymdskeppet Aniara görs via en massiv rymdhiss.

— Det finns vissa möjligheter att det skulle kunna finnas rymdhissar i framtiden, säger Göran Östlin.

En hiss från jordens yta till rymden hade förmodligen bestått av en lång kabel med en vikt längst ut. Om kabeln sträcker sig tillräckligt långt från jordens atmosfär hålls den uppe av de centrifugala krafter som uppstår när jorden snurrar.

— Det är en teknologiskt väldigt avancerad utmaning att hålla en sådan hiss stabil. Om den hade fungerat hade det varit billigare att skicka upp saker till rymden via hiss än via raket, säger Göran Östlin.

Andas i rymden

Folket på Aniara är ute i rymden i åratal. Men för att de ska klara sig så länge måste de ha syre för att andas. I filmen har man löst detta genom ett självförsörjande system av alger som genom fotosyntes skapar syre av koldioxiden som människorna andas ut.

— Det är fullt möjligt att skapa ett sådant kretslopp, men för att det ska fungera måste man ha en energikälla. Det hade kunnat gå om de har tillräckligt med solljus, säger Göran Östlin.

Forskare på NASA jobbar faktiskt idag med att utveckla alger för användning i rymden. Tanken är att inte bara andas syret som algerna tillför. Man vill även använda dem som mat för astronauterna.

Hur bra tycker du vetenskapen är i filmen?

— Om man bortser från att skeppet i Aniara har artificiell gravitation, ser jag inga allvarliga fel egentligen, filmen påstår inte så mycket när det kommer till vetenskap. 3 av 5 får den i vetenskap

Göran Östlin blev tidigt under utvecklingen av Aniara kontaktad och rådfrågad om vetenskap för filmen. Han är tackad i filmens eftertexter.

Aniara

Visa

Aniara är ett epos bestående av 103 sånger eller dikter. Det publicerades 1956 och skrevs av Harry Martinson.

Dikterna presenteras via en berättare som kallas för mimaroben och följer skeppet Aniaras väg genom rymden.

Verket bidrog till att Harry Martinson fick nobelpriset i litteratur 1974.

Harry Martinson

Visa

Harry Martinson föddes 1904. När han var sex år gammal dog hans pappa i lungtuberkolos. Ett år senare lämnade hans mamma honom för att flytta till USA.

Valet att tilldela Harry Martinson nobelpriset i litteratur hyllades av många men kritiserades av svenska press. Detta eftersom att Harry Martinson var ledamot i svenska akademin. Martinson dog fyra år senare.

Lokal. Lättanvänd. Opartisk. Ladda ner appen nu!

Hämta SVT Nyheter i App StoreLadda ned SVT Nyheter på Google Play

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer