Sverige behöver en särskild barndomstol, skriver Agneta Bravélius i ett debattinlägg. Foto: Fredrik Sandberg/TT

”Sverige behöver en särskild barndomstol”

Publicerad

DEBATTINLÄGG · ”Vi har flera specialdomstolar, exempelvis arbets- och migrationsdomstol. Nu är det dags för särskild barndomstol som skulle innebära bland annat snabbare skyddsinsatser för barnen”, skriver Agneta Bravélius, grundare av BRY – Barns Rättsskydd, i ett debattinlägg.

Agneta Bravélius
Grundare av BRY – Barns Rättsskydd

Idag uppmanar vi barnen att berätta om någon kränker dem. Vi ska även bredda bilden av förövaren. Bra initiativ! Men vad händer när barnen berättar och förövaren är trevlig?

Sexåriga Sofia hade problem i underlivet. Efter undersökningen bad läkaren att få tala med mamman i enrum.

Han uttryckte sin oro. Han hade bevittnat skador och var tvungen att göra polisanmälan. Chockad lämnade modern mottagningen med sin dotter. Väl hemma började hon ställa trevande frågor.

Sofia berättade vad hennes pappa brukade göra. Det gjorde jätteont. Hon tyckte inte heller om när han kissade på henne.

Mamma kontaktade socialtjänsten som startade utredning. De ansåg att Sofia hade två väl fungerande hem. Båda föräldrarna var trevliga. Pappan hade dessutom en hög position inom näringslivet. Problemen i underlivet kunde bero på stress i skolan, eller på den nya cykelsadeln. Pappan hade berättat att hon brukade cykla på gropig grusväg.

Polisanmälan ledde ej till åtal. På orten där de bor leder endast en liten andel av alla polisanmälningar om misstänkta sexualbrott mot barn till åtal. Hade de bott i Eskilstuna så hade det kanske sett annorlunda ut. Där leder 79% till åtal.

Varken socialtjänst, polis eller domstol ansåg att det skulle tillföra något att höra läkaren som från början slog larm. De såg ingenting som hindrade pappan från att umgås med sin dotter. Varannan hel vecka enligt tingsrätten.

Sofia är långt ifrån ensam i sin situation. Inom BRY – Barns Rättsskydd får vi ofta kännedom om nya fall.

Föräldrarna tar kontakt i djup förtvivlan över att inte få hjälp att skydda sina barn. Trots att vart femte barn utsätts för övergrepp innan de fyller 18, fortsätter vi att förneka att barn far illa mitt ibland oss.

Fastän en stor del av övergreppen begås av någon inom familjen eller annan närstående så vill vi inte tro barnen när de pekar ut den skyldige. De barn som vågar peka ut en trevlig förövare faller ofta rakt ner i ett livsfarligt glapp som innebär att de tvingas fortsätta umgås med den som förgriper sig på dem.

Vårt samhälle måste lyfta blicken och fokusera på lösningar. Vi måste stå redo att ta emot barnens berättelser.

En tidig insats från samhällets sida kan vara livsavgörande. Vi har flera specialdomstolar, exempelvis arbets- och migrationsdomstol.

Nu är det dags för en särskild barndomstol som skulle innebära:

  • Kortare handläggningstider
     
  • Snabbare skyddsinsatser för barnen
     
  • Barnets förtroende för rättsväsendet och för vuxenvärlden i stort skulle förbättras
     
  • Snabbare behandlingsinsatser
     
  • Likvärdigt rättsskydd oavsett var i landet barnet bor
     
  • Snabbare rehabilitering

Barn som berättar eller visar tecken på att vara utsatta men inte blir tagna på allvar får ofta psykiska problem och hamnar i destruktiva beteenden.

Detta påverkar hela samhället och kostar oerhörda summor varje år.

Det finns stora samhällsekonomiska vinster att göra genom att upptäcka och hjälpa utsatta barn i god tid. Men framför allt så skulle vi minska det enskilda barnets lidande i barndomen och långt upp i åren.

Sofia heter i själva verket något annat.

Om SVT Opinion

Debattinlägget ovan är från SVT Opinion. Innehållet är debattörens egen uppfattning – inte SVT:s.

Val 2018 - Brott och straff

Mer i ämnet