I medierna, där Sveriges Television var ledande, kunde vi förra veckan ta del av en ytterst vinklad bevakning av industrins utsläpp i Sverige i allmänhet – och om Preems utbyggnad av raffinaderiet i Lysekil i synnerhet.
Talande för svensk klimatdebatt sker diskussionen utifrån ett synsätt där Sverige är omgivet av en kupol och där vårt arbete på klimatområdet på något sätt är separat från övriga världens.
Debatten illustrerar också varför de svenska klimatmålen är felformulerade.
Nu höjs krav på att Sverige ska kunna säga nej till företagsetableringar som orsakar höjda utsläpp i Sverige och enligt uppgifter i SVT pågår arbete på regeringskansliet i just den riktningen.
Detta borde oroa alla de som vill bekämpa global uppvärmning och de som bryr sig om svenska jobb och tillväxt.
Mer tung industri i Sverige är positivt för klimatarbetet. Forskningen på området är tydlig.
Samtidigt måste man vara öppen med att mer tung industri i Sverige också gör arbetet att minska utsläppen, just i Sverige, svårare. Men om vi kan skapa jobb och tillväxt i Sverige och öka försäljningen av svenska produkter med lägre koldioxidavtryck än omvärldens, varför ska vi då låta bli?
Vi kan så klart lägga ned vår industri och vårt jordbruk och utan problem nå alla klimatmål som beslutats, men till vilken nytta? Det skulle kraftigt öka utsläppen globalt.
Situation med Preems utbyggnad av raffinaderiet i Lysekil är likartad.
Det nya raffinaderiet kan potentiellt öka utsläppen, med svenska mått mätt, betydande. Samtidigt kommer de då bidra till att människor köper raffinerad diesel från Sverige, som enligt Preems beräkningar är 17 procent energieffektivare än genomsnittet i Europa.
I debatten låter det som att höjda utsläpp från just ett raffinaderi i Lysekil skulle vara ”dåligt för klimatet”, men det finns ingen logik i det.
Det är behov och efterfrågan av diesel som är orsaken till att det framställs diesel. Dieselförbrukningen i världen kommer inte att påverkas av Preems planer på att bygga ut raffinaderiet i Lysekil, utan kritiken tycks enbart bestå av unken klimatpolitiknationalism utan hänsyn till vår omvärld.
Lägg där till att vad Preem planerar att göra är att använda överbliven tjockolja och göra bränsle av den.
Vad vill journalister och vänsterpolitiker, som kampanjar mot Preem, att de ska göra istället, hälla ut den i avloppet i hemlighet eller förädla någon annanstans? Vi kan utgå från att den kommer att konsumeras alldeles oavsett.