I samband med ett strejkvarsel i SAS för ett antal år sedan fick en fackföreningsrepresentant frågan om piloterna kunde räkna med något stöd från allmänheten, och svaret var givetvis nej.

”De e' int' lönt å' förklar' för nån som int begrip”, sa redan Ingemar Stenmark på sin tid. SPF, Svensk Pilotförening, har alltså aldrig gått ut i media, annat än för att påpeka rena felaktigheter.

Som nu när en snittlön mest överallt anges som 93.000 plus tillägg. Nyanställd med 34.000 ger en annan bild.

Ingen pilotstrejk i SAS historia har någonsin handlat om enbart löner. I avtalspaketen har ingått allt från tjänstgöringstider, semestrar, pensioner och även direkta flygsäkerhetsfaktorer som utbildningsfrågor med mera.

Utan att ha dagens hela förhandlingsbild, så kan ändå med säkerhet sägas att pilotfacken i Sverige/Norge/Danmark är minst lika ovilliga till konflikt som arbetsgivaren. Av naturliga skäl.

Viger man sitt yrkesverksamma liv i 35-40 år åt en arbetsgivare, är man oerhört angelägen att bolaget både går bra och är flygsäkert. Några år i administrationen (utan lönediskussioner!) kan i bästa fall ge samma engagemang.

Pilotfacket har under ett antal år varit under stark press, även internt, att vara återhållsamt för att överleva den allt hårdnande konkurrensen från lågprisbolagen.

Försämrade löne- och framför allt pensionsvillkor tillsammans med kraftigt utökade tjänstgöringstider har gett den produktivitetsökning SAS begärt och behövt.

När Sverige nu får frossa i absurda lönediskussioner där ett ”med mera” smygs in i beskrivningen av avtalsförhandlingarna så får man gissa resten – om man nu skulle vilja ta till sig den totala bilden.

”Med mera” i det här fallet innebär arbetstider som inte leder till fatigue (= ett extremt trötthetstillstånd där man slutar fungera) samt att produktionen inte skall överföras till lågprisbolag som nu i till exempel Irland.

När det gäller undvikande av fatigue borde allmänheten av naturliga skäl jubla. Vad gäller utflaggning av verksamheten så är det inte osannolikt att pilotkåren tillsammans med kabinfacket är mer angelägna att skydda SAS gedigna varumärke med fokus på flygsäkerhet, än SAS egen ledning.

Hör man något jubel? ”You get what you pay for” heter det. Men vill man då åka med bolag som får personal som blir över när alla andra har anställt?

Som avslutning kan nämnas att lönerna – även påhittade – är under snittet för jämförbara bolag.

Flytta dit då, kan man tycka. Då skulle SAS få oöverstigliga problem. Det vill alla undvika.

Men tjäna pengar i Sverige är, som alla vet, endast okej om det sker via bingolotto – eller varför inte golf.

Och något stöd från den flygande allmänheten, som drabbas och ibland dessvärre ganska hårt, kan alltså inte påräknas. Utom möjligen från någon enstaka som ”begrip”.