På årsdagen av den misslyckade statskuppen anordnades massmöten för att skapa bilden av nationell enighet i ett splittrat land, och för att stärka president Erdogans makt. Foto: Ho/AFP/TT
Debattinlägg

”Är Turkiet på väg mot diktatur?”

Publicerad

OPINION · ”Till dags dato har 150.000 offentliganställda entledigats, och åtal har väckts mot 100.000 människor varav 50.000 fortfarande sitter fängslade i väntan på rättegång”, skriver Johan Nissinen, Markus Wiechel och Kjell Torbiörn (SD).

Om debattörerna

Johan Nissinen (SD)
Medlem av svenska delegationen vid Europarådets Parlamentariska Församling
Markus Wiechel (SD)
Medlem av svenska delegationen vid Europarådets Parlamentariska Församling
Kjell Torbiörn (SD)
Rådgivare i Europafrågor

Åsikterna i inlägget är debattörernas egna.

Turkiets President Recep Tayyip Erdogan höll häromdagen, den 15 juli, ett tal vid ett välregisserat massmöte i Istanbul för att fira årsdagen av det misslyckade kuppförsöket mot hans regering.

Det hela hölls vid en av de broar i staden där demonstranter för ett år sedan sökte stoppa  rebellernas stridsvagnar, i protester där uppemot 300 personer kom att möta döden. 

Många detaljer kring kuppförsöket är fortfarande höljda i dunkel, men vad som är slående är hur snabbt och konsekvent Erdogan utnyttjade det skedda för att till synes kväsa den turkiska demokratin under täckmantel av det undantagstillstånd som fortfarande gäller.

Till dags dato har 150.000 offentliganställda entledigats, och åtal har väckts mot 100.000 människor varav 50.000 fortfarande sitter fängslade i väntan på rättegång. Därtill kommer införandet av ett näst intill absolutistiskt presidentialsystem i april i år, efter en hårfint vunnen folkomröstning. 

Erdogans tal vittnade hursomhelst om en allt annat än måttfull och försonlig president. Kuppförsöket och dess nedslående, menade han, hade enat nationen och visat skiljelinjen mellan lojalitet och landsförräderi.

Nu gällde det att ”skära halsen av förrädarna” och återinföra dödsstraffet om parlamentet så skulle rekommendera – något som skulle gå stick i stäv mot en av Europarådets grundprinciper och kunna leda till landets uteslutning ur organisationen, samt till slutet för medlemsförhandlingarna med EU. 

Frågan är nu hur Europarådet – varav Turkiet är näst intill en grundarnation sedan starten 1949 – kommer att reagera på det gångna årets sammantagna utveckling.

Visserligen har organisationens Parlamentariska Församling fördömt såväl kuppförsöket som Erdogans måttlösa repressalier samt landets fortsatta drift bort från demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatlighet. Och visst har Församlingens så kallade 'monitoring-process' av Turkiets respekt för Europarådets grundprinciper återinförts. Slutligen har en del förbättringar uppnåtts för de många anklagade via den 'Joint Working Group' som skapats mellan Turkiet och Europarådets Generalsekreterare.

Men författarna till dessa rader anser att måttet nu är rågat, och att Europarådet raskt närmar sig ett Rubicon i sitt förhållande till Turkiet, ett läge som kräver ett klart ställningstagande.

Förvisso äger organisationen två ”delpersonligheter” till följd av sitt historiska ursprung och utveckling: en mer ”ideell” mänsklig-rättighetssida, och en mer realpolitisk dito – ledd som man till syvende och sist är av de 47 medlemsländernas utrikesministrar inom organisationens Ministerkommitté.

Men alltför stor hänsyn gentemot ett låt vara geopolitiskt väsentligt medlemsland som Turkiet riskerar att undergräva Europarådets auktoritet på det långsiktigt minst lika viktiga ideella området, där som bekant nya faror nu hotar Europa.

Lokal. Lättanvänd. Opartisk. Ladda ner appen nu!

Hämta SVT Nyheter i App StoreLadda ned SVT Nyheter på Google Play

Om SVT Opinion

Debattinlägget ovan är från SVT Opinion. Innehållet är debattörens egen uppfattning – inte SVT:s.

Folkomröstningen i Turkiet

Mer i ämnet