#metoo och ”de feministiska männen”

De skriver krönikor om vårt ojämställda samhälle och det sexuella våldet mot kvinnor. De är uttalade feminister och antirasister, som i kölvattnet av me too pekats ut och anmälts för sexuella övergrepp. Men SVT Nyheters genomgång visar att ”de feministiska männen” som kränker kvinnor knappast är ett nytt fenomen. Däremot har uppfattningen om vad som får sägas offentligt om kvinnors villkor förändrats på bara några få år.

”Det är ett kvinnovrål från miljoner människor som fört samman oss i dag”, säger medieprofilen och dagens konferencier Frida Boisen från en scen på Sergels torg i Stockholm.

Det är den 22 oktober och höstkylan hänger i luften. På Plattan sticker hemmagjorda plakat upp över mössbeklädda huvuden. Efter en vecka som fullkomligen dominerats av vittnesmål från kvinnor som varit med om sexuella övergrepp och ofredanden har hundratals människor samlats i totalt 13 manifestationer runt om i landet, för att visa sitt stöd för vad som på kort tid vuxit till en världsomspännande kampanj av historiska mått.

Några av personerna på plats är jämställdhetsminister Åsa Regnér (S), Fi-ledaren Gudrun Schyman och kriminologen och aktivisten Nina Rung.

”Det händer just nu. Precis just nu. Får historier om män som skyddats så länge. Men som inte längre kan förlita sig på andras tystnad”, skriver Rung i ett Instagram-inlägg från manifestationen.

På bilden syns också krönikören och tv- och radioprofilen Cissi Wallin, som på kort tid kommit att bli något av en frontfigur för me too-kampanjen i Sverige.

Utpekade och uthängda

När den här texten skrivs har det gått nästan exakt en månad sedan bollen sattes i rullning av programledaren Lulu Carter. Tre dagar efter att hon i ett inlägg på Instagram kallat tidigare Äntligen hemma-kollegan Martin Timell för ”TV4:s egen Harvey Weinstein” publicerar Cissi Wallin ett inlägg om att Aftonbladet-krönikören Fredrik Virtanen, enligt hennes utsago, drogat och våldtagit henne 2006. Något hon polisanmälde 2011. Utredningen lades senare ner eftersom brott inte kunde styrkas.

Efter det träder flera kvinnor fram och berättar om ofredanden och olämpligt beteende. I en intervju i den egna tidningen säger Virtanen att han har betett sig ”tölpaktigt och skitstövligt” och avfärdar de grövsta anklagelserna om sexualbrott, däribland Wallins våldtäktsanklagelse.

Han är nu föremål för en internutredning och har tagit time out från tidningen. Efter sexanklagelserna har han också tvingats lämna sitt uppdrag som kolumnist på Aftonbladets ledarsida, där han de senaste sex åren etablerat sig som en klar vänsterprofil och en förkämpe för jämlikhet och jämställdhet.

Men Fredrik Virtanen är långt ifrån ensam. Flera svenska medie- och kulturmän har i samband med me too-uppropet anklagats för våldtäkt, sexuella trakasserier, sexism och rasism. Män som många gånger har en uttalad feministisk profil.

En tidigare chef på Aftonbladet som gått vidare till Schibsted-koncernen står också anklagad för våldtäkt. Efter att hans tidigare flickvän och kollega gått ut och anklagat honom för sexuella trakasserier, kränkningar och psykiskt och fysiskt våld stängdes mannen av från sin tjänst och en internutredning inleddes. I krönikor har han bland annat skrivit om feminism, antirasism och de ”förbittrade männen” som våldtar, mördar och misshandlar kvinnor och andra män.

– Det känns som att de här männen tror att det räcker att de kallar sig feminister och skriver en fin text om jämställdhet, sen tycker de att de har gjort sitt, att de kan gå ut och bete sig hur illa som helst och säga vad som helst, som att det redan är ”kompenserat för” på något sjukt sätt, säger hon till SVT Nyheter.

I en granskning som Dagens Nyheter har gjort beskriver fyra tidigare medarbetare den tidigare Aftonbladet-chefen som en maktfullkomlig person som mobbar och fryser ut dem som kritiserar honom.

“Jag vet ingenting om våldtäkten, men det om kontrollbehov, makt, kvinnosyn, kränkande behandling, det stämmer”, säger en tidigare medarbetare till SVT Nyheter.

Under den gångna fredagen meddelade mediekoncernen att utredningen nu avslutats och att mannen har valt att lämna sitt arbete och alla sina uppdrag.

En kvällstidningsreporter som ofta skriver om brott och straff har också anklagats för att under flera års tid ha sexuellt ofredat kvinnliga vikarier. Även en prisbelönt SVT-chef har sagt upp sig med omedelbar verkan efter att det framkommit att han skickat penisbilder och sexuellt trakasserat kvinnliga kollegor. En kollega till mannen berättar att han skickat oönskade bilder och tvingat sig på henne fysiskt.

Välkända antirasister

I slutet av oktober stod det också klart att en folkkär komiker polisanmälts av minst två kvinnor för våldtäkt. Mannen har under lång tid profilerat sig som feminist och antirasist och bland annat haft flera radio- och tv-uppdrag inom public service.

– När jag först träffade honom var jag inspirerad, som många tycks vara. Han verkade då vara en vettig person med bra åsikter, har en av kvinnorna tidigare berättat för SVT Nyheter.

22-åriga Sanna träffade mannen för första gången för tre år sedan på politikerveckan i Almedalen på Gotland. Hon berättar att hon som ung feminist drogs till den rikskända komikern för hans samhällsengagemang i frågor om jämställdhet och antirasism.

– Han har aldrig utnyttjat mig sexuellt men han har varit väldigt manipulativ och påverkade mig psykiskt. Han framstår som en vettig person och anses vara viktig i debatten om jämställdhet. Men när han uttalar sig om feminism så vet man att det är skitsnack, säger hon.

Ytterligare en man med en antirasistisk och feministisk profil har anklagats för att ha sexuellt trakasserat och ofredat kvinnor. Mannen är mest känd som artist, debattör och tidigare programledare. Den antirasistiska aktivisten och debattören Nabila Abdul Fattah är kompis med mannen sedan tidigare. I samband med att flera män namgetts i sociala medier har hon problematiserat uthängningarna men samtidigt uppmanat till en ”rensning”.

– Han har varit en stark röst inom vår rörelse men det finns ingen ursäkt som räcker. Jag har inga sympatier för de som begår sexuellt våld och jag känner mig sviken mest av allt, säger hon till SVT Nyheter.

Mannen rekryterades 2015 till SVT som extra resurs till en satsning på mångfaldsfrågor, men jobbar inte längre för företaget. Han har synts i sammanhang som rör en samtyckeslagstiftning och kvinnors rätt till sina kroppar.

Flera kvinnor som SVT Nyheter har pratat med vittnar om grova verbala tillmälen och direkta hot. Ibland ska de ha varit av sexuell natur. En kvinna berättar hur hon kallats både rasist och kolonialist och fått höra mycket grova sexuella tillmälen från mannen.

– Han kunde växla mellan att anklaga mig för att vara en förtryckare i egenskap av min hudfärg för att snabbt växla över till grova sexuella fantasier om mig, säger hon.

– Han bygger upp en fin bild av vem han är och lindar in varenda människa i sitt vidriga nät. Han kallade andra kvinnor för horor, fittor och svin, var manipulativ mot andra och berättade samtidigt vem han låg med, berättar en annan kvinna som jobbat nära honom.

Bland vittnessmålen om sexuella närmanden finns en kvinnlig politiker som berättar att den utpekade mannen under lång tid tog kontakt med henne.

– Det som gör mest ont är att den här personen gjorde det här i antirasismen och feminismens namn. Det var så han kom i kontakt med kvinnor och kunde begå övergrepp, för att han framstod som en jättesmart feminist och antirasist, säger Nabila Abdul Fattah.

– Jag tror inte att män som är uttalade feminister eller antirasister i högre grad håller på med sexualiserat våld men visst är det jobbigt, man tror ju mer om de män som uttalar sig som feminister.

1970-tal

Under 1960- och 70-talet går närmare en halv miljon kvinnor ut i arbetslivet. Nu startas de två första kvinnojourerna (i Göteborg och Stockholm) och stora jämställdhetsreformer införs som lägger grunden till dagens jämställdhetspolitik.

I samma veva tröttnar Aftonbladets kvinnliga medarbetare på sexuella trakasserier. I ett då explosivt och numera historiskt dokument samlar de sina erfarenheter av en sprit- och cigarettdoftande grabbkultur och en arbetsplats där trakasserier tillhör vardagen.

Plötsligt en morgon våren 1978 slår Dokumentet ner som en veritabel bomb på de manliga medarbetarnas skrivbord. Vittnesmålen får ett stort genomslag i andra medier och bidrar till förändring i form av en kvinnoredaktion. Alkoholkulturen städas också bort.

I sin nyutkomna självbiografi ”Livet” berättar författaren och journalisten Åsa Moberg bland annat om hur hon som 20-årig uppmärksammad krönikör på tidningen var så indoktrinerad i kulturen att hon uppfattade det som normalt när män klämde henne på bröstet i förbifarten.

– När Aftonbladets kvinnliga medarbetare skrev Dokumentet så var jag där men inte riktigt med på det. Jag hade en priviligierad ställning som krönikör och förstod aldrig att jag var förtyckt. Men det skedde alla sorters trakasserier och mobbning oavbrutet. Man pratade vackert om solidaritet men det var förskräckligt, säger hon till SVT Nyheter.

– Jag tror att alla kulturbranscher är extra känsliga. Där är det först nu som kvinnor har fått självförtroende och ekonomiskt styrka att säga ifrån. Förut diskuterade man inte enskilda personer, men nu har vi kommit överens om att vi har kommit till en gräns. Männen är inte helgonförklarade längre, och det gör att de kan anklagas för brott.

Journalisten Sven Melander arbetade på Aftonbladet under 1970-talet och medverkar i Dokumentet – den kommande dokumentärfilmen som släpps nästa år i samband med upprorets fyrtioårsdag.

– Vi hade ju klara vänstersympatier, de flesta av oss som jobbade där. I den vänsterideologin finns något sorts element av att ”vi är progressiva”, har han tidigare sagt.

– Vi trodde att vi var jävligt mycket bättre än vi var. Skrapar du på den ytan så var vi sexistiska, förtryckande och oseende. Det tror jag faktiskt att vi var. Vi gick på myten om oss själva.

2000-tal

I november 2000 kommer dåvarande statsminister Göran Persson ut som feminist. Under våren året därpå antar även det socialdemokratiska partiet begreppet. 2001 är också året då våldsforskaren Eva Lundgren presenterar ”Slagen dam”, en nationell omfångsstudie om mäns våld mot kvinnor som gjorts på uppdrag av regeringen.

Studien är den första i sitt slag. Den genererar till en början en del uppmärksamhet på den vetenskapliga arenan där den tas väl emot.

Men drygt två år senare händer något. ”Slagen dam” lyfts upp och kritiseras i medierna för summan av kvinnors våldserfarenheter, som är omfattande och utmanar bilden av Sverige som ett redan jämställt land.

– Det gick från total tystnad till väldigt negativa saker. Det hette att vi blandat ihop allt och att vi skrivit om fel saker, att vi fuskat och definierat våld fel och att det var alldeles för höga tal när det kom till kvinnor som utsatts för sexuellt våld, säger Jenny Westerstrand som var koordinator och medförfattare till studien.

Tusentals slumpmässigt utvalda kvinnor i åldrarna 18-64 år hade fått svara på enkätfrågor om sina erfarenheter av både fysiskt och sexuellt våld och hot. Resultatet visade bland annat att var tredje kvinna, 34 procent, åtminstone en gång efter sin 15-årsdag utsatts för sexuellt våld av en man och att 56 procent av alla kvinnor trakasserats sexuellt. Nästan varannan kvinna, 46 procent, sa sig också ha utsatts för våld av någon man efter att de fyllt 15 år.

Slutsatserna kom senare att att beskrivas som ”extremfeministiska”.

– Det blev väldigt mycket våld. Våra siffror var mycket högre för att vi inkluderat fler erfarenheter, men vi blev väldigt fellästa.

Westerstrand menar att de giltiggjorde erfarenheter som ofta bagatelliseras.

– Vi inkluderade saker som om en man hållit fast dig och kramat dig och kysst dig mot din vilja, och det ansågs löjligt. Men det ligger ändå under ofredande i brottsbalken. Problemet är att om man inte ser det som att man kan kränka kvinnor på det sättet så blir det svårt att försöka bekämpa det grövre våldet som är livshotande, för de går hand i hand.

– Det var verkligen inte bara kritik från högern utan också från vänsterhåll. Snarare handlade det om personer som var negativt inställda till feminister. Både kriminologer, folk med karriärer investerade i våldsfrågan och många journalister.

2005 sänds Könskriget, ett tv-reportage i två delar av journalisten Evin Rubar som gör ett stort avtryck i den mediala debatten. Det får också stora konsekvenser. Bland annat beslutar Uppsala universitet att inleda en granskning av Eva Lundgrens forskning. Inför valrörelsen 2006 tävlar partiledarna om att vara feminister och statsfeminismen peakar. Men innan riksdagsvalet är det som om luften går ur den rosa ballongen. Året därpå har ordet feminism kommit att bli något av ett skällsord och ett epitet få vill skylta med.

Senare undersökningar, i Sverige och internationellt, visar på liknande siffror som ”Slagen Dam”. Undersökningen ”Våld och hälsa” från 2014 visade att var femte kvinna i Sverige någon gång under sitt liv utsatts för allvarligt sexuellt våld. Nästan hälften av kvinnorna, 47 procent, som deltog i undersökningen svarade att de hade erfarenheter av att efter sin 18-årsdag ha blivit utsatta för någon form av sexuellt våld i enlighet med WHO:s definition, det vill säga sexuellt övergrepp, sexuell förnedring eller sexuella trakasserier.

Jenny Westerlund säger att hon inte känner någon förbittring över att det som sägs och synliggörs nu i samband med me too-uppropet till mångt och mycket är vad de lyfte fram för över 15 år sedan.

– Däremot känner jag en bitterhet över att man stängde ner våldsforskningen, att vi och vår miljö släcktes ner, för det är så mycket kunskap vi hade kunnat utveckla på all den här tiden.

– Metoo-kampanjen visar väldigt tydligt vad vi såg konturerna av i Slagen dam och det är det kvinnor nu vittnar om och visar vad vi hela tiden vetat: att det är så här det ser ut under ytan i ett jämställt samhälle som Sverige. På det sättet är jag lättad över att folk nu börjar prata om de här sakerna. Om förra vändan instumentellt begravde frågan så har vi nu ett verkligt skifte att arbeta vidare med.

2010-tal

2011 vinner Johanna Koljonen och Sofia Mirjamsdotter Stora journalistpriset i klassen Årets förnyare för deras Twitter-kampanj #prataomdet. Hashtaggen startades för att prata om sexuella gråzoner och kan ses som en svensk föregångare till #metoo. Nära ett decennium har gått sedan Könskriget briserade. Statsminister Stefan Löfven slår i sin regeringsförklaring 2016 fast att ”Sverige har världens första feministiska regering”. Redan 2006 grundar aktivisten Tarana Burke rörelsen me too, men när den amerikanska skådespelaren Alyssa Milano den 15 oktober 2017 twittrar ut en uppmaning till alla kvinnor som utsatts för sexuella övergrepp eller trakasserier att svara med två ord – me too – vet hon ännu inte vad hon har startat.

Vad säger dagens forskning?

Men låt oss återgå till de män som framstått jämställda och som nu anklagas och polisanmälts för ofredande och grova sexualbrott. Hur ska vi förstå dubbelheten i deras feministiska flagg? Och vad är det som möjliggör deras beteende?

Cristina Diaz är psykolog på Tillberga-anstalten där hon jobbar med sexualbrottslingar. Hon ser att det kan finnas ett glapp mellan vad männen hon jobbar med säger och hur de beter sig.

– Vi människor är tränade på att uppmärksamma vad folk tycker om oss och hur vi passar in. Man kan till exempel ha en självbild att man är en bra person och är schysst mot andra – det blir som en vision att förhålla sig till, säger Diaz till SVT Nyheter.

Niklas Långström, sexbrottsforskare och professor vid Uppsala universitet, menar att sexuella övergrepp handlar om aggressivitet, makt och sex i varierande grad.

– Sexuell upptagenhet, överdrivet maskulina och kvinnofientliga attityder samt vänner som stödjer tilltvingat sex förekommer oftare. Risktagande som för mycket alkohol eller att prova droger är också vanligare, säger Långström.

– Många sexbrottsförövare försöker också fungera socialt acceptabelt så en viss ”dubbelhet” är snarare regel än undantag. Det finns samtidigt flera uppmärksammade mer extrema fall, till exempel förre detta länspolismästaren Göran Lindberg samt några av de högprofilerade offentliga personer som är aktuella just nu.

Göran Lindberg är den tidigare rektorn för polishögskolan som blev länspolismästare i Uppsala där han kom att få öknamnet ”Kapten Klänning” för sitt engagemang och arbete i jämställdhetsfrågor. Det visade sig senare att han samtidigt ägnade sig år sadistiska sexuella övergrepp och våldtäkter, många av dem riktade mot unga tonårstjejer. Han dömdes senare till sex års fängelse för bland annat grov våldtäkt, koppleri och 28 fall av sexköp.

Det finns ju en mytbildning kring att de som begår sexuella övergrepp är monster – men vissa är de helt vanliga killar – vad kan du säga om det?

– För att förhålla oss till det som är skrämmande har vi behov av stereotypa och förenklande föreställningar om förövare. På så sätt kan vi omedvetet försöka skydda oss mot att de som begår övergrepp även kan finnas i vår egen näromgivning.

Även kriminoligen Nina Rung nämner ”jämställdhetsivraren Kapten Klänning”, som ett extremt exempel som får stå lite för sig själv. Samtidigt har hon väldigt svårt att förstå samhällets förvåning när det kommer till dessa män.

– Vi behöver förstå det utifrån flera perspektiv och ta in maktperspektivet. I de fall som det har skrivits om har det ofta varit män som har haft en maktposition i media och när de kallar sig feminister är det lite av en läpparnas bekännelse.

– För oss som har jobbat med det här i många år så är det ingen nyhet. Det är just det vi har försökt uttrycka och som me too har hjälpt till att synliggöra. Självklart är det inte alla män men hur ska kvinnor veta vilka män? Det sitter ingen lapp i pannan på män som ska begå övergrepp eller har en kass kvinnosyn.

Så vad händer nu?

Kvinnliga reportrar på Aftonbladet tog häromveckan initiativet till ett Dokumentet 2.0. Hashtaggar som #tystnadtagning, #visjungerut och #medvilkenrätt har den senaste veckan följt på #metoo. Det som just nu växer fram knyter an till 1970-talets kvinnorörelse och parollen att det privata är politiskt. Den 12 december släpps också boken ”me too – så går vi vidare”. Huvudredaktör är journalisten och författaren Alexandra Pascalidou som tror på en vändpunkt.

– Me too har blivit som det jordskalv vi väntat på. Det har skakat om Sverige som är ett av världens mest jämställda länder och dragit igång en välbehövlig katharsis, en storstädning, i maktens korridorer, i de fina salongerna men också branscher som tidigare inte behövt bry sig, säger hon till SVT Nyheter.

I en tidigare intervju med SVT Nyheter berättar Cissi Wallin att hon har levt med tystnaden och skammen i elva år men att det hon nu bryr sig om är mycket större än vad som sker med en enskild person.

– Någonting har gått sönder strukturellt, men någonting har också börjat byggas upp.

Om dubbelheten som flera av de uthängda och polisanmälda männen uppvisar säger hon:

– Det känns som ett ”Kapten Klänning”-syndrom, att man på något sätt försöker väga upp för sina taskiga handlingar. Det måste vara något sånt för det är sanslöst hur vissa män kan ha så hög svansföring och samtidigt ha så mycket skit på CV:t.

– Men det gäller inte bara män som begår grova sexuella övergrepp utan även män som begår brott på en mildare nivå eller har en dålig kvinnosyn. Och där tänker jag att det inte bara kan vara vi kvinnor som säger ifrån, andra män måste också stå upp och kämpa med oss och säga emot män när de exempelvis drar sexistiska skämt och beter sig illa.

Snabbkoll på #metoo: Från Hollywoodmogulen Harvey Weinstein till svenska upprop – här är en sammanfattning av vad som hänt hittills.

Linnea Carlén

Helena Zachariasson

Publicerad: 15 november 2017 19.31

Uppdaterad: 20 november 2017 16.28