Björn Fagerlind minns Anjas tre VM-guld från 2007. Foto: TT Bild

Anjas tre guld gav magiska dagar i Åre

Uppdaterad
Publicerad
Krönika ·

Under alpina VM i Åre delar Björn Fagerlind med sig av sina bästa VM-minnen som kommentator.

I dag om alpinstjärnan och Anja Pärsons tre guld som bäddade för VM-festen i Åre 2007.

Björn Fagerlind

kommentator alpint

Förra gången det var VM i Åre började det oroligt (vädret) och slutade i svensk succé. Anja Pärson tog tre guld i sina tre första tävlingar och även silver i lag och brons i slalom. Det var helt magiska dagar!

Inför VM visste man inte riktigt var man hade Anja. Säsongen hade inte varit helt lyckad och hon stod utan seger i världscupen inför Åre. Stig Strand och jag var i Cortina och kommenterade de sista tävlingarna före VM. Hon blev sexa i Super-G, femma i störtlopp och körde ur i storslalom.

Vi åkte med samma plan hem och hon såg inte glad ut. Man undrade verkligen hur det här skulle gå.

Sen vände allt. Att komma hem, hitta rätt med pjäxor, skidor och silvertejp resulterade i tre guld!

När sedan Maria Pietilä Holmner tog storslalomsilver och Patrik Järbyn störtloppsbrons trodde man ju knappt att det var sant.

Vilken fest det blev! Verkligen ett minne för livet.

Men vad orolig man var i början. ”Åre i februari, det kan ju hända vad som helst”, hade man tänkt hela vintern.

Är det något man säkert vet om vädret i Åre, så är det ju att man aldrig vet.

Och när VM skulle börja rullade ovädret in. Snöade massor och tävlingar fick flyttas. 

”Åh, nej, nu blir det väderfiasko”, tänkte jag, som alltför väl mindes Morioka 1993.

Jordbävningen och branden i Morioka

För Morioka var ett mycket märkligt VM. Inte en enda tävling gick när den skulle ha gått. Och herrarnas Super-G gick inte alls. Den hann de aldrig med. 

Det var snöstorm, ösregn, dimma, åska, hagel, ja i stort sett alla sorters väder som finns. Och några till. Första fyra dagarna lämnade jag bara väderrapporter hem.

Dessutom vill jag minnas att ett hus brann tvärs över gatan från hotellet där vi bodde och att det, förstås, också var en jordbävning. Inte alls lika kraftig som i OS 1998 (Japan också), när hela kommentatorsläktaren svajade fram och tillbaka under herrarnas slalom, men ändå.

I Morioka bussades vi från hotellet till backen på morgonen, satt många gånger och väntade hela dagen, och bussades sedan hem igen.

Till slut blev det ändå tävlingar och Johan Wallner tog brons i storslalom, precis som två år tidigare.

Hjälteinsats av volontärerna

VM i Åre 2019 började i alla fall helt olikt 2007, det var bra väder från början.

Men sen kom det. Årevädret. Temperaturen gick upp rejält, det regnade, det blåste. Många tävlingar fick genomföras med nerflyttad start, starka vindar och dålig sikt. Men till skillnad från Morioka gick i alla fall tävlingar på de dagar det var tänkt (visserligen en dag kvar…). Inte minst tack vare en hjälteinsats av volontärerna. 

Kul också att två giganter kom att avsluta sina karriärer här. Aksel Lund Svindal, som tog två guld 2007, tog nu silver i störtlopp. Och Lindsey Vonn, då under namnet Kildow, som tog silvermedaljerna bakom Anja Pärson i störtlopp och Super-G, tog nu brons i störtlopp.

Det gick 53 år mellan Åres första och andra VM. Det tog tolv år till nästa. När blir det VM i Åre nästa gång?

Det här är en krönika

Reflektionerna är skribentens egna. Det är förenligt med SVT:s sändningstillstånd §8 att ”kommentera och belysa händelser och skeenden”.