Marion Jones, sprinter

Amerikanskan vann fem medaljer under OS i Sydney 2000. Tre av dem guld, två brons – och Jones blev sommarens mest älskade amerikanska. Men sju år senare, i oktober 2007, erkände sprintdrottningen att hon använt anabola steroider, och att hon tog de förbjudna preparaten inför sitt framgångsrika sommar-OS i Sydney. Under en tårfylld presskonferens berättade Jones även att hon ljugit för de federala utredarna – och det amerikanska folket. Hon dömdes till sex månaders fängelse, och två års avstängning från att tävla.

Ben Johnson, sprinter

Den jamaikansk födde kanadensaren, blev Kanadas stora stolthet när han under mitten av 80-talet satte världsrekord på 60 och 100 meter. När Johnson besegrade Carl Lewis, och satte nytt världsrekord på VM i Rom, skrek amerikanen ”bedrägeri”. På OS i Soul ett år senare, testade Johnson positivt för anabola steroider. Han erkände också att han använt förbjudna preparat före världsrekordloppet 1987 – och fråntogs båda sina medaljer och stängdes av från tävlande i två år.

Bjarne Riis, cyklist

1996 nådde dansken karriärens höjdpunkt, när han uppbackad av Telekom-stallet, tog hem totalsegern i Tour de France. Senare samma år vann Riis även danska nationsmästerskapen i linje- och tempolopp. Cykelsporten i Danmark fick ett stort uppsving – och Riis förgrundsfigur. Riis började snart kallas för ”Mr 60 procent”. Smeknamnet myntades efter ryktet att dansken haft ett hematokritvärde på 56 procent i ett test under Tour de France 1996 – en indikation som kan betyda EPO-dopning. Riis testade aldrig positivt under sin karriär – men den 25 maj 2007 kom erkännandet: Riis hade varit dopad med EPO vid Tour de France-segern 2007.

Justlin Gatlin, sprinter

Redan 2001, stängdes amerikanen av två år från all tävling – han hade testat positivt för amfetamin. Men Gatlin överklagade domen, och menade att drogen syntes i testet för att han medicinerat för ADHD sedan han var barn. På sommar-OS tre år senare, gjorde Gatlin succé – han vann guld på 100 meter, brons på 200 och silver tillsammans med stafettlaget på 4x100 meter. Han följde upp OS-framgången med ett VM-guld på 100 meter i Helsingborg – med den största segermarginal som någonsin skådats på ett världsmästerskap. Men ett år senare uppdagades lögnen – Gatlin testade positivt för prestationshöjande preparat, och stängdes av fyra år från tävlande. Under London-OS gjorde Gatlin olympisk comeback, och slog till med brons på 100 meter.

Dwain Chambers, sprinter

Vid VM i Sevilla 1999, vann Chambers brons på 100 meter, och i stafetten agerade han slutman i det brittiska lag som tog hem silvret bakom USA. Under München-EM 2002 vann Chambers guld på 100 meter, och satte samtidigt nytt mästerskapsrekord när han sprang i mål på tiden 9,96. Tillsammans med det brittiska laget vann han även sprintstafetten överlägset. Samma år tangerade Chambers Linford Christies europarekord på 9,87. I VM-finalen 2003 plockade stafettlaget, med Chambers på slutsträckan, ett VM-silver. Men i oktober samma åravslöjades det att Chambers lämnat ett dopningstest med spår av det förbjudna preparatet THG. Britten erkände, fråntogs sina mästerskapsmedaljer från 2002 och 2003 och stängdes av i två år.

Kornelia Ender, simmare

Östtyskan blev 1976 första kvinnliga simmare att vinna fyra guld under ett och samma OS – alla segrar var dessutom på nya världsrekordtider. Men redan som 13-åring vann hon sina första olympiska medaljer, vid sommarspelen i München, när hon simmade hem tre silver. Under karriären slog hon sammanlagt 32 individuella världsrekord. Efter Berlinmurens fall 1989, trädde flera östtyska drottare fram och berättade att de fått olagliga preparat från landslagsläkarna. Ender var en av dem. 1991 berättade simmerskan att hon sedan 13 års ålder fått injektioner av läkarna, men att hon inte visste exakt vad det var hon fick.

Tyler Hamilton, cyklist

Amerikanens huvuduppgift under Tour de France 1998-2000, var att hjälpa team-kamraten Lance Armstrong under bergsetapperna. Karriärens höjdpunkt kom under tempoloppet i Aten-OS 2004, där Hamilton tog guld. Men amerikanen testade positivt för dopning. Medaljen fick han dock behålla – B-provet hade förstörts och kunde inte analyseras. Under Vueltan samma år, testade Hamilton positivt igen, och stängdes av i två år. 2008 kom segern sedan Hamilton återvänt från avstängningen, samma år vann han även amerikanska nationsmästerskapens linjelopp. Men i mitten av april 2009 var karriären slut – Hamilton testade positivt för ett förbjudet preparat som finns i vitamintillskott, vilket han tagit för att lindra depression.

Rashid Ramzi, löpare

Marockanen vann både 800 och 1 500 meter på VM 2005 – och blev den förste att vinna båda loppen på ett världsmästerskap. Under OS 2008, tävlade Ramzi för Bahrain. Succén var ett faktum när Ramzi vann guld på 1 500 meter – Bahrains första guldmedalj någonsin. Men guldmedaljen togs snart i från Ramzi och hans nya hemnation. Löparen testade positivt för en avancerad version av EPO, och stängdes av från tävlande i två år.

Johann Mühlegg, längdskidåkare

Mühlegg tävlade för Tyskland i OS 1992, 1994 och 1999, men ett ansträngt förhållande till det tyska skidförbundet gjorde att han började tävla för Spanien istället. Säsongen 1999/2000 knep han, som nybliven spanjor, totalsegern i världscupen. Under VM i Lahtis 2001 blev Mühlegg trea i jaktstarten, men medaljen uppgraderades till ett silver sedan hemmåkaren Jari Isometsä avslöjats som dopad. Mühlegg toppade silvret med ett guld på femmilen i samma mästerskap. Under OS 2002 vann Mühlegg tremilen, och 10+10 km jaktstart. Han hade även den bästa tid på femmilen, men diskades sedan han testat positivt för en syntetisk form av EPO. Mühlegg har aldrig erkänt sig dopad – trots det beslutade Idrottens skiljedomstol i december 2003 att OS-medaljerna skulle tas tillbaka.

Lashawn Merrit, sprinter

Amerikanen slog igenom vid junior-VM 2004, när han vann guld på 400 meter, respektive stafetterna 4x100 och 4x400 meter. Stafettframgångarna avlöste sedan varandra – Merrit ingick i OS-laget som vann guld på 4x400 meter i Peking, och i VM-laget som vann samma lopp 2007, 2009 och 2011. Vid VM i Berlin 2009 plockade Merrit dessutom ett individuellt guld på 400 meter – distansen han vunnit OS-guld på ett år tidigare. Men i april 2010 berättade sprintern att han använt ett penis-förstorande medel som innehöll två förbjudna substanser, något Merrit dock inte kände till när han använde det. Han fick sitt straff sänkt, och kunde därför delta vid VM 2011.

Men vi är inte förskonade från dopning i Sverige. Här är sex kända exempel, från 1981 fram till i dag.

Linda Haglund, sprinter

Under SM-tävlingarna i augusti 1981 testar sprintern positivt för anabola steroider.

– Anabola steroider? Jag fick dem av min tränare. Jag trodde det var vitaminpiller, sa Haglund då.

Tomas Johansson, brottare

Brottaren stängdes av för dopning efter silvermedaljen han vann under Los Angeles-OS 1984.

– Visst har jag tagit primobol, men jag trodde det hade gått ur kroppen, har Johansson sagt efteråt.

Ludmila Engqvist, bobåkare

23 oktober 2001 testar före detta häcklöperskan positivt för anabola steroider.

– Jag köpte några kapslar när jag var hemma i Ryssland och jag visste att de innehöll förbjudna ämnen, bland annat anabola. Inte ens Johan (make och tränare) visste, erkände Engqvist då.

Nicklas Axelsson, cyklist

Axelsson har åkt fast för dopning vid två tillfällen, efter VM 2001, och i januari 2010.

– I nyktert tillstånd, när jag verkligen tänkte efter, hatade jag tanken på dopning. Samtidigt... det är svårt att förklara. Det var en frestande genväg att ta, har Axelsson sagt.

Mathias Günther, brottare

Brottaren lämnade ett positivt prov i samband med EM i Serbien i januari förra året. Han tog preparatet för att få bukt med en svullen fot.

– Med den foten hade jag inte kunnat brottas, förklarade Günther efteråt.