För 25 år sedan tog den då 23-åriga Christian ”Kricken” Härdin från Gävle de historiska stegen ut på Augusta för att som första svensk spela Masters.
– Det var nästintill maktlöshet att vara på greenerna. Jag var inte van. Jag hade inte känslan och förståelsen för hur man skulle hantera puttningen på så snabba greener, säger han till SVT Sport.
Härdin hade 1988 överraskande vunnit British Amateur Championship på Royal Porthcawl i Wales efter finalseger på 36:e hålet mot sydafrikanen Ben Fouchee. Segern gav en biljett till golfens innersta finrum, US Masters, nästföljande år.
Den 23-åriga amatören kom direkt från ett sex månaders vinteruppehåll i snökalla Gävle och ställdes på greener snabbare han kunnat drömma om.
– Det var bara att gilla läget, försöka ta sig runt på ett så bra resultat som möjligt. Eftersom jag var första svensk hade jag ingen att ringa till. Jag fick göra det bästa av situationen. Jag hade turen att få komma upp till Augusta och träna veckan innan, men sen på tävlingsveckan klippte de ner greenerna så de blev såphala. Förberedelserna var inte de allra bästa.
”Var något av en pionjär”
Resultatmässigt gick det inget vidare för Härdin. Efter två 85-rundor, med självaste Tom Watson som sällskap i bollen, var det färdigspelat.
– Det var otroligt spännande att få åka över och spela en golftävling som man tidigare bara sett på videoupptagningar, på TV vid några enstaka tillfällen. I det fallet var man något av en pionjär, ingen hade gjort det tidigare. Just US Masters var så mytomspunnen. Den är så stängd. För oss svenskar var det som att komma till Mars.
– Det blev ett uppvaknande att se hur duktiga de bästa spelarna var. Jag var en ung knatte på 23 år och hade ingen jätteerfarenhet av världseliten. Det är bara att konstatera att världseliten även på den tiden var extremt duktig. Mitt samlade intryck är att man måste förbereda sig på ett helt annat sätt än vad jag gjorde.
Vilka imponerades du av där och då?
– Jag hade turen att gå tillsammans med Tom Watson. Det var en otrolig upplevelse. Det här är våren -89, under Watsons tidiga karriär, som sen pågick ytterligare 20 år. Att få spela med en sån idrottsikon, det tyckte jag var stort. Utöver det stod man och tränade med killar som Jack Nicklaus, Seve Ballesteros och Greg Norman. De var idoler för mig när jag växte upp.
Hur följer du världstoppen i dag?
– Det gör man ju kontinuerligt. Jag kommer lägga mig framför tv:n och följa US Masters alla fyra dagarna. Det ser jag verkligen fram emot.
”Stenson kommer vara livsfarlig”
Vad tror du om årets tävling?
– Jag hoppas jättemycket på svenskarna. Vi behöver en svensk som vinner en major. Om det sen blir Stenson, Hanson eller Blixt spelar ingen roll. Bevisligen har Stenson en fantastisk säsong bakom sig och det verkar som hans formkurva är på väg upp igen. Han kommer säkert vara livsfarlig när US Masters kör igång.
– Sen är det alltid roligt att se lirare som Bubba Watson. Och australiensaren Jason Day, som slår långt och spelar aggressivt. Han ser ut som en riktig idrottskille.
Du kom sist där i US Masters 1989, efter dubbla 85-rundor.
– Jag fick chansen att komma över och spela en tävling som jag drömt om att göra, sen att resultatet var mindre bra drar jag inte alltför stora växlar på. Det är aldrig roligt att misslyckas resultatmässigt, men det var bara att fejsa. Jag hade för dåligt med golftävlingar i kroppen, för lite träning. Jag kunde inte göra mig själv rättvisa, men jag hade världens upplevelse att som första svensk få vara där.