Det är inte uppseendeväckande, Serbien älskar framgångar i basket. Men basket är synonymt med herrlandslaget här.

Det unika med dagens tidning är att damerna uppmärksammas. Att de uppmärksammas stort, ska betecknas som anmärkningsvärt unikt.

Kvartsfinalen i EM igår handlade om så mycket mer än basket.

För första gången spelade damlandslaget i herrlandslagets arena. Inte ens i EM:s gruppspel låg Serbiens matcher här, i Belgrad Arena. Spelarna berättar för mig att det var stort att bara få se sig om i arenan när de anlände några dagar före kvartsfinalen mot Sverige – att det faktiskt var de som skulle spela här och representera sitt land kändes närmast surrealistiskt för dem.

Det kan tyckas märkligt att situationen ser ut så här år 2019 i ett land i Europa. Inte minst med tanke på att de serbiska damerna tog OS-brons för tre år sen, och EM-guld 2015.

Historiens makt är stark

Vi måste gå tillbaka i historien och konstatera att just historiens makt är stark. Herrlandslaget har ett storartat förflutet och tog dessutom silver på OS så sent som i Rio. Damernas historia är kort. Den första framgången kom 2013 med en fjärdeplats på EM.

Tillbakablicken är en förklaring, ingen ursäkt.

När damerna klev ut på Belgrad Arenas parkett igår för sin debutmatch där – med drygt sex tusen människor och professionell hejaklacksledare på läktaren, och med nationell tv som direktsände med långt uppsnack – visste var och en av de serbiska landslagsspelarna att de hade allt i egna händer.

De hade en semifinalplats i egna händer. Men, de hade framför allt någonting helt annat i egna händer.

Och de tog chansen.

I morgon i semifinalen mot Spanien kommer långt fler än sex tusen säten vara fyllda. Tv kommer att hårdbevaka spelarnas varje steg och varje bolltouch.

Belgrad Arena kommer att vara den självklara hemmaarenan för Serbiens båda landslag i basket.