Det var hjärtslitande bilder från Yokohamastadion den 6 augusti när otröstliga, gråtande svenska spelare låg utslagna på gräsmattan efter straffläggningen i OS-finalen mot Kanada.

Kontrasten som veckans träningar i Slovakien bjudit på har varit slående. Det är första gången som fotbollsdamerna samlas sedan silverbesvikelsen, och varje pass inför fredagens VM-kvalmatch har fyllts av skratt, leenden och en hel del regelrätt tramsande.

Det värmer ett förbundskaptenshjärta, säger Peter Gerhardsson, som anser att OS-resan är ett avslutat kapitel, medan nästa äventyr, med sikte på EM nästa år och VM 2023, precis har börjat.

– Det har vi avverkat nu. Vi har sagt att ”nu får vi hänga upp silvermedaljen och fokusera på VM”, säger Gerhardsson.

Kände sig sårad

Inte alla spelare har lika lätt att lägga det bakom sig.

– Vissa kanske kan gå vidare lite snabbare, men jag vet inte … den närmsta känslan man kan komma är att man kände sig sårad på något konstigt, sjukt sätt, säger Kosovare Asllani.

– Att man kan känna det av fotboll, av en sport ... men det var verkligen den känslan man hade, och då tar det tid att komma över det. Men med lite mer distans kommer man vara otroligt stolt över det, för jag tycker att vi verkligen förtjänade att vinna.

Det låter nästan som att du bearbetar en sorg?

– Det är nästan så. Och det visar väl bara hur mycket fotbollen betyder för en.

Viktiga lärdomar

Rasmus Wallin-Tornberg är landslagets fotbollspsykologiska rådgivare.

Att helt sopa OS-finalen under mattan är ingen bra idé, tror han. Samtidigt är det inte läge att älta det som varit för mycket.

– Det finns mängder med lärdomar och saker vi kan plocka med till vår kvalmatch mot Slovakien först och främst, men också inför kommande mästerskap. Det är jättevärdefullt, men vi kommer inte fastna för mycket i det som hände. För det handlar också om att blicka framåt.

ARKIV: Kosovare Asllani och fotbollsdamerna är hemma igen efter OS-silvret (7 augusti 2021)