– Jag förstod inte riktigt vad det innebar och hur lång processen var, så första tanken var bara att jag ska tillbaka.

Vad tänkte du när det hände igen, i samma knä?

– Jag kände ju direkt att det var samma skada, och blev mest ledsen. Men jag var fortfarande ung då, 19 år. Så det var samma bara. Jag ska tillbaka!

”Jag ska ge det en sista chans”

Den tredje korsbandsskadan, i det andra knät, hösten 2015, var värst, säger hon. Framförallt mentalt. Det hade gått jättebra under en längre tid, och hon var uttagen till landslaget.

– Det var tufft men samtidigt kände jag att jag hade mycket potential inom mig som jag ville få ut, så jag tänkte att jag ska ge det en sista chans.

Hanna Glas ger sin mamma cred för den inre styrka hon bär. Hon tillät sig att först bryta ihop, och bet sen ihop och tog hjälp av sina tidigare erfarenheter för att snabbare komma tillbaka.

– I motgång får man visa vem man är. Och jag vet att jag klarar av att hantera motgångar. Det har jag alltid med mig.

Landslaget var målet

Hanna Glas satt på bänken mot USA. I morgon spelar damlandslaget landskamp mot Skottland – kanske får hon chansen då. Under varje träningspass på den långa vägen tillbaka såg hon landslaget framför sig, och chansen att få vara med om ett EM. Och hon njuter stort av att vara här och nu.

– Nästan så man får nypa sig själv ibland för att det är så roligt och fantastiskt.