Lennart Johansson syntes ofta på läktaren. Foto: Bildbyrån

Krönika: ”Han tyckte ensamheten var jävlig”

Publicerad

KRÖNIKA · Fotbollens alfahanne har lämnat scenen. Lennart Johansson stupade vid 89 års ålder på det sätt som vi som känt och umgåtts med honom nära just hade förväntat sig – på sin post.

Ken Olofsson

Reporter

Trots sin skrangliga fysik tog han sig till Europa League-finalen i Baku 29 maj, deltog i middagen med ledarhöjdarna i storfotbollen 28 maj, Fifas exekutivkommitté hade ju möte. Han ville in i det sista ”vara med” i den hetluft han älskade till sista andetaget.

Han insisterade också på att åka till Champions League-finalen i Madrid men avråddes på grund av hälsotillståndet och han insomnade lugnt i sitt älskade Stockholm i tisdags.

Lennart Johansson växte till en titan i fotbollsrörelsen, både i den nationella och kanske i ännu högre grad i den internationella.

Några stolpar på vägen är viktiga att erinra om:
1985 – 1990 var han ordförande i Svenska Fotbollförbundet (tidigare även i AIK). Bakom sig hade han då en karriär och en tung chefsbefattning i företaget Forbo-Forshaga och skaffade sig betydande erfarenhet och språkkunskaper i den internationella företagsvärlden.
1990-2007 var Johansson president i den europeiska fotbollsunionen UEFA där han gjorde betydande insatser, den främsta att han var med och skapade en turnering som avlöste det som tidigare kallades Europacupen – in kom Champions League som blev en pengamaskin för de europeiska storklubbarna.

Tandempar med Lagrell

Lennart Johanssons egenskaper beskrivs bäst genom gamle vännen och arbetskamraten Lars-Christer Olsson som var hans generalsekreterare i Fotbollförbundet under flera år och senare i Uefa-högkvarteret dit Olsson handplockades av just Johansson.

– Lennart gjorde stora insatser för fotbollens utveckling. I Sverige lyckades han förena samförståndet, han hade en förmåga att ena stridiga viljor, han var en god skicklig diplomat. Det var han också i den europeiska världen, han hade en förmåga att överbrygga motsättningar. Han blev bortmyglad inför och under valet till Fifa-president, kom väl aldrig över det riktigt men som den hedersman han var accepterade han det spelet på ett hedersamt sätt.

– I Sverige hade Lennart stor glädje av sin samarbetspartner Lars-Åke Lagrell, som han utsåg som efterträdare till sig själv, vilket han blev i hela 21 år. Lars-Åke och Lennart var ett fenomenalt tandempar, på samma sätt som han senare hade internationellt i Uefa med tysken Gerhard Aigner.

Lennart hade en förmåga att omge sig med kloka människor, han var receptiv och en god humanist. Just därför vann han poäng på resan för hans bästa kvalité var inte faktakunskap och annat åt det hållet.

Sista mötet i november

Vem var Lennart Johansson som människa?

Jag försökte beskriva det i en bok som kom ut 2008, ”I Fotbollens tjänst.” Vi arbetade med den i tre år och jag kom honom nära. Han var en älskvärd person som gillade människor, relationer, och som dyrkade sitt AIK över det mesta. Vårt sista möte ägde rum i hans bostad i november i fjol. Hans AIK var på väg att vinna allsvenskan, ännu en gång och han sa:

– Ja, vinner mitt kära AIK blir jag några år äldre…

Så blev det inte. Lennart var tyngd av sorg efter förlusten av sin andra hustru, Lola, som han levde med i 40 år. Hon avled hastigt framför hans ögon vid årsskiftet 17-18. Han har två döttrar i ett tidigare äktenskap och talar varmt om dem. Men för en man som levt mitt i bruset, som levt i storfotbollens värld, som rest, gått på röda mattor och ätit fina middagar, kändes nu ensamheten som iskuber innanför skjortan.

– Det är så få som hör av sig numera. Och jag hade önskat att några fler satt här vid mitt köksbord. Ensamheten är jävlig, sa han då.

Lennart ber mig hälla upp lite vin till smörgåstårtan och säger:

– Du vet väl vad Churchill sa när han var 91: ”I vin finns det visdom, i vatten finns det bakterier…”

Ville återföra fotbollsrörelsen till sitt ursprung

Vi pratade om livet och fotbollsresan som givit honom så mycket av glädje.

– Jag har inte strävat efter makt och inflytande, fotbollen har varit min andra kärlek i livet och jag är djupt tacksam.

Du har levt ett hårt liv och råkat ut för mängder av sjukdomar. Men nästa år fyller du ändå 90…?

– Javisst. Men jag har gener som håller ett tag till. Mina bröder och min far blev gamla. Jag försöker hänga med ett tag till.

Den sista frågan jag ställde till Lennart var denna:

Vill du uträtta något mer…?

– Jag håller på med ett projekt, både nationellt och internationellt, hur vi på bästa sätt kan återföra fotbollsrörelsen till sitt ursprung, att hitta tillbaka till dom gamla värderingarna. I dag handlar fotbollsdebatten om allt annat.

Nu får någon annan utföra det uppdraget.

Lennart Johansson, mannen som skapade Champions League. Foto: Bildbyrån/TT

Det här är en krönika

Reflektionerna är skribentens egna. Det är förenligt med SVT:s sändningstillstånd §8 att ”kommentera och belysa skeenden”.