Det sägs att vi formas av våra motgångar. För Liverpool var 1980-talet avgörande för klubbens identitet.
Liverpool, precis som andra industristäder i Storbritannien, hade ett tufft 1980-tal. Industrierna, som stod för en stor del av befolkningens arbeten, gick dåligt och tusentals arbetare miste sina jobb. Premiärminister Margaret Thatcher fick skulden, då hon inte ville använda statliga medel för att rädda industrierna.
”Liverpool var som stad så långt i från Thatchers vision om Storbritannien: De var arbetarklass, röstade på Labour och stöttade facken” skriver historiedoktoranden Andy Clark.
Fotbollen blev tillflykten
Missnöjet växte i arbetarklassen och upplopp rasade på gatorna i stadsdelen Toxteth. Känslan av utanförskap och marginalisering blev allt mer påtaglig. Men det fanns ett ställe där allt var precis som vanligt. Fotbollsplanen. Gräset var fortfarande grönt, linjerna så där krispigt vita och tröjorna fortfarande röda.
Thatchers idé om att ”Det finns inget samhälle, bara individer och deras familjer”, var långt ifrån stadens, där facken hade starkt fäste. Och kanske än längre ifrån klubbens, vars motto ”You'll never walk alone” skriker av solidaritet och laganda. Under Thatchers regeringstid blandades hejaramsor med krav på solidaritet mot regeringen på Anfields läktare.
Från glädje till sorg
1981-års Europacuptitel gav Liverpools invånare möjligheten att fira igen och laget var på sin topp fram till 1985. Men i Europacupfinalen mot Juventus var olyckan framme. På Heyselstadion i Belgien hade för många supportrar tryckts in på en liten yta och de rivaliserande klackarna hamnat för nära varandra. 39 personer miste livet i tumultet och 600 skadades. Liverpoolfansen fick skulden och klubben stängdes av från spel i Europacupen. Så när tragedin några år senare var framme igen, blev det den kanske mest avgörande händelsen någonsin.
Den 15:e april 1989 omkom 96 Liverpoolsupportrar när den lilla Hillsboroughstadion I Sheffield överfylldes. Fans längst fram klämdes ihjäl medan fler fyllde på läktarna bakifrån. Det som följde var en lång följetong där poliser skyllde händelsen på supportrarna, något som senare visade sig vara lögner.
Den Thatcher-positiva tidningen The Sun tog polisens parti och tidningen har efter det bojkottats i hela staden. 2017 portades tidningen från alla Liverpools och Evertons matcher, presskonferenser och träningar.
”Lever och dör för klubben”
Men vad har då en olycka för trettio år sedan för betydelse i dag? Både allt och ingenting. De senaste åren har inte kantats av skandaler eller några större motgångar för varken klubb eller invånare. Men klubben och lagets betydelse för invånarna är fortfarande densamma.
”Det är en av anledningarna till att jag kom hit – hur alla lever runt Liverpool, lever och dör för klubben, vill göra allt för oss, kommer att vara där i alla motgångar.” säger backen Virgil Van Dijk
Så mycket har förändrats inom världsfotbollen. Spelare kommer och går. Men så mycket är fortfarande sig likt. Gräset är fortfarande grönt, linjerna är vita och Liverpool är fortfarande Liverpool.