Förre AIK-spelaren Daniel Sundgren gjorde comeback till fotbollen 2018, ett år efter att han drabbats av andningssvårigheter och diagnostiserats med lungemboli. Det hade han inte kunnat tänka sig.
– Läkarna gav mig ett besked som inte var så positivt. De sa rakt av att jag inte kunde spela fotboll mer. Med hjälp av föräldrar och folk runt omkring har det gått att hitta en lösning. Att jag kan göra det jag älskar, säger Daniel Sundgren.
Nu, tre år senare, har han, efter en tuff första tid i grekiska Aris, stått för en succéartad säsong, där han fått en ny tränare.
– Jag har nästan alltid varit stark mentalt. Jag sattes på prov, hade väldigt tuffa månader där. Jag tränade hårt själv och skulle komma tillbaka. Det var ett tränarbyte som krävdes.
”Blev överraskad”
Han anses numer vara en av ligans bästa spelare och har alltså belönats med en plats i Janne Anderssons landslagstrupp.
– Det är något man längtat efter sen man var liten. Lite surrealistiskt, säger han och fortsätter:
– Jag blev lite överraskad, men givetvis väldigt glad, så det var ett fint ögonblick.
Enligt förbundskaptenen kommer högerbacken att få en hel del speltid i söndagens träningsmatch mot Uzbekistan. Det ska först och främst bli roligt att få göra entré på fotbollsplanen iklädd den svenska landslagtröjan, menar Sundgren. Om han på sikt kan slå sig in i startelvan återstår dock att se.
– Jag är här av en anledning och det är hård konkurrens, sen får man se hur långt det räcker. Jag är här för att tävla och det gäller att ta sin plats.
”För stor press”
Daniel Sundgrens pappa, Gary, som bland annat gjorde över 200 framträdanden i AIK och drygt 110 i spanska Real Zaragoza, representerade det svenska landslaget mellan 1994-2002.
– Jag har haft en far som också tagit liknande steg i sin karriär och jag har alltid strävat efter att vara som farsan, men att man tar sin egen väg.
Det har dock inte alltid varit lätt.
– Man har satt lite för stor press på sig själv, att nå dit min pappa nådde. Nu har man äntligen uppnått det. Det är inte helt lätt att kliva in som 30-åring att göra sin första kamper. Alla har en väg att gå och jag har gått en väldigt speciell väg.