Foto: Bildbyrån/TT Nyhetsbyrån

Dokument: Armand Duplantis succésäsong – en av tidernas bästa

Uppdaterad
Publicerad

Det började med världårsbästa och svenskt rekord.

Det slutade med inte mindre än två världsrekord – och tidernas kanske bästa friidrottssäsong.

Så här har det sett ut och gått.

Armand Duplantis avslutade i kväll sin tävlingssäsong 2020 med att vinna Dohas Diamond League-tävling.

Det var slutet på en säsong som överträffar det mesta som friidrottsvärlden tidigare sett.

Det har gjorts världsrekordförsök i var- och varannan tävling, och inte mindre än tre gånger har han gjort saker som ingen annan tidigare klarat i stavhoppsvärlden.

Men vi tar det från början, och början var för Duplantis del det här året i tyska Düsseldorf den 4 februari.

6 meter redan i säsongsdebuten

I sin säsongsdebut klarade han 6 meter (svenskt inomhusrekord) och världårsbästa. Han begärde sedan upp ribban på världsrekordhöjden 6,17 – och var oerhört nära.

Men någon besvikelse över det missade rekordet märktes inte i intervjun med Internationella friidrottsförbundet efteråt.

– Man blir sentimental. Nästan så att jag fick lite tårar i ögonen. Man står där och tänker, jaha, nu är det världsrekordet. Sen jag var fyra år, i hela mitt liv i princip, har jag velat vara världsrekordhållare. Jag klarade det ju inte, men bara att försöka var coolt, sade han.

Världsrekord – två gånger

Coolare blev det i nästa tävling. För då, fyra dagar senare i polska Torun, klarade han 6,17 i det andra försöket.

Extasen var total och den blott 20-årige svensken strålade av glädje när han mötte SVT Sport efter loppet.

– Jag har velat det här sedan jag var tre år, jag ville ha det här ögonblicket. Man vet inte hur ögonblicket kommer att kännas när det väl inträffar, det är ett sådan surrealistiskt galet ögonblick, jag bara flyter omkring i luften. Jag är i sjunde himlen, det finns inga ord, sade han.

Man skulle kunna tro att det är svårt att ladda om efter att ha satt nytt världsrekord. Men inte för Duplantis. Blott en vecka senare, i skotska Glasgow, var det dags igen. Duplantis hoppade då 6,18 och putsade därmed världsrekordet med en centimeter.

– Jag vet inte vad jag ska säga, det är galet. Det är svårt förklara vad som händer jag bara hoppar bra, sade Armand Duplantis till SVT Sport efter tävlingen.

Försökte på 6,19

Efter Duplantis två raka världsrekord var förväntningar närmast enorma när han fyra dagar senare skulle hoppa i en tävling i franska Lievin. Och 6,07 – en höjd som varit ouppnåelig för nästan alla i historien –  gick lekande lätt.

Men något nytt världsrekord blev det inte.

Ett besviket sus gick genom åskådarleden när han missade sina tre försök på 6,19 i en hall som helt och hållet hallen andades Duplantis.

Inomhussäsongen avslutades sedan i stavgalan i den tidigare världsrekordinnehavaren Renaud Lavillenies hemmastad Clermont-Ferrand. Han vann ånyo (6,01) och skickade därefter åter upp ribban på 6,19. Det var tre bra försök, men inget slutade med ribban kvar.

– Det var bra försök och det känns som jag har höjden i mig. Det var bra försök, men inte perfekta. Det var små detaljer som fattades. Men jag är nöjd och det har varit ett bra sätt att starta en säsong på med att sätta två världsrekord, säger Armand Duplantis till SVT Sport efter tävlingen.

Coronapandemin satte stopp

I och med tävlingen i Frankrike var inomhussäsongen över, och nu väntade månader som världen aldrig tidigare sett. Coronapandemin tog fart, och världen stängdes ner. Armand Duplantis fick hålla till godo med att träna hemma i trädgården i Louisiana.

En tävling under försäsongen, där Duplantis, Sam Kendricks och Renaud Lavillenie tävlade i sina trädgårdar och skulle hoppa så många hopp som möjligt över fem meter på 30 minuter. Det slutade oavgjort mellan Lavillenie och Duplantis, som hoppade 26 hopp var.

Utomhuspremiär i Oslo

Eftersom Sverige under coronavåren och sommaren var betydligt mycket mindre nedstängt än andra länder åkte Duplantis tidigare än planerat till Sverige för att träna, och var redan i början av juni på svensk mark. Den första tävlingen för sommaren blev ”Impossible Games” på Bislett i Oslo den 11 juni, där det – som alla andra gånger i år – blev seger. 5,86 blev segerhöjden, i en speciell tävling där Renaud Lavillenie tävlade hemma på sin tomt i Frankrike.

Därefter väntade ytterligare två tävlingar där Duplantis vann på höjder undrer sex meter, innan det den 14 augusti var dags för hans första Diamond League-tävling för säsongen, och då kom även hans första sexmeterstävling utomhus 2020.

– Att komma över sex meter var något jag satsade på innan tävlingen. Jag ville visa för mig själv och alla andra att jag var i sexmetersform, sade han till SVT Sport.

Han begärde sedan upp ribban på 6,15, vilket hade varit världens högsta hopp någonsin utomhus. Men det blev två avbrutna försök innan svensken rev med smalbenen och var aldrig riktigt nära att komma över.

Mörkret satte stopp i Lausanne

Inte heller i de efterföljande tävlingarna tog han 6,15. Den den 2 september, i Lausanne, såg han riktigt bra ut. Men då blev han stoppad av mörkret.

– Det är som det är. Jag är glad över det som vi åstadkom innan mörkret. Jag började bli lite trött ändå. Jag kan inte klaga allt för mycket på det, sade Duplantis efteråt.

Två dagar senare blev han inte stoppad av mörkret. Efter att ha klarat sex meter i Bryssel begärde han upp ribban på 6.15, och var inte allt för långt ifrån att klara.

– Jag försökte på uterekordet, det första var ganska lovande, men det var motvind och mina ben kändes sega, sade han.

Världens högsta hopp någonsin utomhus

Men två tävlingar senare var benen inte sega. På Golden Gala Pietrea Mennea (även känt som Roms Diamond League) var det till sist dags. Efter ett bra förstaförsök så gick det andra försöket sedan vägen.

– Jag ville verkligen ta över rekordet från Bubka. Det är svårt att förklara, egentligen. Men jag visste att jag hade det i mig, jag behövde bara få alla bitarna på plats, och i dag fick jag det, sade Duplantis till SVT Sport.

Hyllningarna var så klart många från diverse stora namn, bland annat SVT Sports expert Kajsa Bergqvist.

– Det är som att han har sprungit om alla i världseliten med hästlängder. Han är i en helt annan division.

En dryg vecka senare, den 25 september i Doha, var det sedan dags att avsluta säsongen. Och även denna gång blev det seger, men ”bara” 5,82 som segerresultat. Men hyllningarna var ändå stora.

– Han har ju haft en makalös säsong, sade SVT Sports expert Alhaji Jeng.

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer om hur vi arbetar.