Få trodde att Kajsa Berg skulle komma tillbaka på toppnivå. Efter att ha vunnit två EM-guld (2012 och 2013) och ett VM-silver (2013) på ultradistansen 100 km, bestämde hon sig för att skaffa barn. För 1,5 år sedan födde hon tvillingar – men redan i september var hon tillbaka och säkrade ett nytt VM-silver på 100 km.
I dag stod hon för ytterligare ett topplopp när hon kom på tredje plats i världens största ultramaraton, Comrades, i Sydafrika. Som belöning fick hon prispengar på motsvarande 80 000 kronor och en medalj i rent guld.
– Det var en ofattbar känsla att gå mål. Det är jättekonstigt, trots att man ser skylten ”två kilometer kvar” så kände jag mig ändå osäker på om jag skulle klara det. Hela vägen tänkte jag ”när kommer målet?”. Det kändes som att jag ville börja gråta när jag sprang över mållinjen, säger Berg till SVT Sport.
Inledde kontrollerat
Det 89 kilometer långa loppet, som lockar nästan 17 000 deltagare, går mellan Durban och Pietermaritzburg. Löpriktningen alternerar – vartannat år springer man ”upp” från starten i Durban och vartannat år ”ner” från Pietermaritzburg. I år var det ”nedåtriktningen” som gällde.
– Jag har hört så mycket om loppet så jag var lite förberedd. Men det var bättre än mina förväntningar. Alla startar samtidigt så man får knuffa sig fram. Jag blev inputtad i ett stängsel men fick hjälp, så det gick bra. Folk som hejade längs banan blev nästan hysteriska, inte som i Sverige, och började ta tag i en.
Inledde kontrollerat
Kajsa Berg har haft skadekänningar i ett lår och en vad under uppladdningen. Hon inledde därför kontrollerat och låg på nionde plats, knappt tolv minuter efter täten, efter halva loppet. När svenskan passerade 59-kilometersmarkeringen hade hon dock klättrat till tredje plats, en placering hon alltså höll ända in i mål – trots att hon sprang de sista två milen med smärtor i ena låret.
En utmattad svenska passerade mållinjen med en löptid på 6.39.04.
– Jag kände mig bra tills det var 20 kilometer kvar, då fick jag kämpa lite, säger hon och skrattar.
Dramatisk segerkamp
Kampen om segern blev mycket dramatisk. Hemmalöparen Caroline Wostmann ledde stort – vid 70,6 km var hon över elva minuter före landsmaninnan Charne Bosman, som jagade bakom.
Men ett fall förstörde segerchanserna för Wostmann som fick kramp och kämpade sig gående igenom slutdelen av loppet. Hon lyckades dock samla krafter för att jogga upploppet och tog sig i mål knappt fem minuter efter en överlycklig Bosman.
– Jag är väldigt, väldigt glad. Jag hörde att hon fick kramp men jag var 10 minuter efter. Jag sprang mitt eget lopp, och när jag såg henne insåg jag att det var min chans. Jag sprang om henne (Wostmann) när vi hade två kilometer kvar. Jag kan inte beskriva känslan, jag är bara så glad, berättade Charne Bosman, vars segertid skrevs till 6.25.55, efteråt i tv-sändningen.
”Tänkte unna mig lite vila”
Kajsa Berg pratade med Wostmann efter loppet.
– Hon gick ut för att slå banrekordet så hon var ändå nöjd med att hon hade försökt. Jag fick höra vad som hände där framme men visste att det var för stort avstånd för mig att komma i kapp, säger svenskan.
Nu väntar några lugnt dagar för 37-åriga tvillingmamman, som bor i Rönninge utanför Stockholm och jobbar som lärare.
– I vanliga fall brukar jag vänta några dagar, köra alternativ träning och sedan börja jogga. Men nu tror jag att jag kommer att unna mig lite vila.