”Vet du, imorgon börjar handbolls-VM och jag är inte peppad alls” sa jag till sambon för några veckor sedan.

Jag drog även iväg en tweet: ”Vill inte låta alltför negativ, det kan ju gå bra ändå... Men årets svenska VM-lag i handboll måste vara det minst namnkunniga och för motståndarna minst skrämmande gäng Sverige skickat under min livstid.”

Det var med den känslan detta märkliga VM i coronans tid inleddes. Men oj, så den känslan har ändrats. Det vi sett de senaste matcherna är sensationellt. Sverige har i tre raka vinna-eller-försvinna-matcher fullständigt mosat först Ryssland, sen Qatar i kvarten och i semifinalen Frankrike. Man gör det med ett lag där merpartern av Sveriges etablerade världsspelare saknas (Ekberg, A Nilsson, Appelgren, L Nilsson, Nielsen). Nu har ett helt gäng mästerskapsdebutanter och till och med i handbollsvärlden relativt anonyma killar ett drömläge att ta VM-guld. 

”Ingen trodde på detta unga lag”

OS-silver 2012 och EM-silver 2018. Det är den medaljskörd Sverige uppnått efter att Bengan-åren avslutades med EM-guldet i Globen 2002. Det är ett väldigt skralt facit för ett land som under åren 1990-2002 håvade in 13 mästerskapsmedaljer, därav sex guld.

Det som är gemensamt för de två silvren är att de mest minnesvärda matcherna från båda turneringarna är jätteskrällar mot Danmark.

2012 i London kom ett stukat lag till OS efter att tidigare under sommaren missat VM i playoff mot Montenegro. Men turneringen startade helt ok, Sverige vidare som grupptrea. I kvartsfinalen mot en av guldkandidaterna Danmark skulle det ändå ta stopp. Men taktiken att stoppa Mikkel Hansen till varje pris funkade. Kim Andersson växte ut till OS bästa spelare och skyttekungen Niclas Ekberg avgjorde med två sena mål. 24-22 var en megaskräll och sen gick semin mot Ungern av bara farten.

2018 i Kroatien hade Sverige med skicklighet och en stor portion tur tagit sig till semifinal. Jag bevakade på spelarhotellet i Zagreb när laget trodde att de åkt ut, men då hemmanationen chockartat föll mot redan klara gruppvinnaren Frankrike så gick Sverige vidare på inbördes målskillnad mellan tre lag. I semin mot Danmark saknades Albin Lagergren och superstjärnan Hansen gjorde tolv mål. Men Sverige hade svar på allt, Mattias Zachrisson blev den största hjälten och Sverige skrällde och vann superdramat efter förlängning.

2012 – skräll i kvartsfinal mot Danmark!

2018 – skräll i semifinal mot Danmark!

2021 – skräll i final mot Danmark?

Följs mönstret så är det utan tvivel en av de största skrällarna ett svenskt landslag stått för. Ingen trodde att detta unga, orutinerade lag som inte ens fått träna ihop sig (pga Corona-karantän) och knappt spelat en match ihop skulle kunna ta sig längre än kvartsfinal. Men nu står de där i final i Kairo ikväll, samma arena som det senaste VM-guldet 1999.

”Då är chansen riktigt god”

Spikar underbare Palicka igen målet igen? Styr Gottfridsson med sitt enorma spelsinne upp anfallspelet igen? Ser Darj till att motståndarna inte får en millimeter gratis i sitt anfallsspel igen? Gör Wanne mål från både möjliga och omöjliga lägen igen? Visar Carlsbogård, Lagergren, Claar, Jönsson, DP, Chrintz och de andra än en gång att de 2020-talet megastjärnor i sporten?

Ja, då är chansen riktigt god att det blir svenskt VM-guld.

Vi tycker ju om att skrälla mot Danmark.