Hösten 2014 lämnade Michelle Löwenhielm AIK och SDHL för spel vid University of Minnesota-Duluth. Efter fyra år på college värvades centern till Connecticut Whale i den amerikanska proffsligan NWHL – som första svensk i ishockeyligans fyraåriga historia – inför den här säsongen.

– Den amerikanska atmosfären kring hockey, det liv jag hade på college. Jag ville fortsätta med det livet. Visst, den här ligan håller på och startar upp: inte så många lag och kanske inte så mycket matcher. Men jag tycker den har väldigt mycket kvalitet. Då är det ett bra ställe att vara på, säger 23-åringen från Sollentuna utanför Stockholm.

Bor hos fembarnsfamilj

Löwenhielm var en av Connecticuts bärande spelare i bortamötet med regerande mästarlaget Metropolitan Riveters (2–1) i Newark, New Jersey i mitten av november. Hemma i Darien, någon timmes bilfärd norrut längs kusten, är hon inneboende hos en fembarnsfamilj.

– Jätteschysta, de hjälper mig med det mesta. Jag har mitt eget rum, eget badrum. Det är väldigt fint, säger Michelle Löwenhielm.

De svenska herrspelarna i NHL tjänar miljontals kronor om året. För Löwenhielm är vardagen annorlunda i det som sägs vara möjligheternas land.

– Jag får lön för att jag spelar, men jag får också lön för att jag coachar Junior Connecticut Whale (ungdomslaget). Jag måste få alla pengar från ligan, genom visumet, säger hon.

På herrarnas villkor

Till skillnad från herrarnas NHL, där både amerikanska och kanadensiska lag spelar, är de nordamerikanska damligorna fortfarande nationella: amerikanska NWHL och kanadensiska CWHL.

Men Connecticut-supportern Jerry Orlando, vars dotter Elena spelar i laget, tror snart det blir en proffsliga för damer.

-Det märks att den amerikanska ligan växer. Nivån är hög och spelarna blir bättre. CWHL och NWHL kommer slås ihop inom ett par år. För att damhockeyn ska växa behövs en liga, säger han.