”Om vi skulle ta och göra något om ishockey? VM kommer ju tillbaka till oss efter alla år.”
Jag kastade fram en lös fundering i ett möte med Ingemar Persson, chef för SVT dokumentär.
Vårt samtal mynnade ut i att jag skulle ”ta en titt” i SVT:s arkiv för att se om det kunde leda till några uppslag. Föga anade jag att det skulle bli mitt livs största yrkesprojekt.
Jag knappade in ”ishockey” i databasens sökfältet och vips kom det upp 23 500 träffar. Efter att ha letat tills ögonen gick i kors hade jag funnit allt från bortglömda intervjuer med Tumba till bilder från Stockholms Stadion 1921, då spelarna åkte i kortbyxor och skjorta utan några skydd. En lovande början.
Träffade min barndoms idol
Jag bestämde mig för att prata med dem som själva upplevt det som jag bara hade sett på film. Den förste av legenderna som jag mötte var Ulf Sterner. Han hade gjort den svindlande resan från uterinken i Deje i Värmland till att bli förste europé i NHL. Han var min barndoms idol.
Med raska kliv kom han gående över gårdsplanen utanför Karlstad. Han såg ut precis som förr och bjöd på ett handslag som kunde krossa en kokosnöt.
Med ett stort leende sade han: ”Jag har väntat på att du skulle komma en vacker dag! Jag har lite saker som jag tror att du kan vara intresserad av”.
Så började vi vandringen i hans och frun Pias hus som kan liknas vid ett hockeyns museum. I den charmiga röran fanns det mesta sparat från en lång karriär. Klubbor, landslagströjor, VM-medaljer, tidningsklipp.
”I den här lådan har jag inte varit på 40 år. Herregud vad bilder jag har!” utbrast Ulf och kikade ned i en koffert varifrån han plockade fram privata filmrullar från tiden med Tre Kronor. Unika ögonblick fångade av Ulf Sterner själv. Utan jämförelser i övrigt kom jag att tänka på egyptologen Howard Carter som fann Tutankhamons grav. När han kikade in i gravkammaren utbrast han saligt: ”Jag ser underbara ting!”
Sprang på min egna skatt
Det var ungefär så jag kände mig när jag förstod att jag hade sprungit på min egna skatt. Ju mer research jag gjorde desto mer fascinerande upptäckter blev det. När VM gick i Stockholm 1949 var läktarna fullsatta men nästan ingen i publiken kunde reglerna! Folk lockades av den nya hårda och snabba sporten. När Sverige skulle möta Kanada var intresset så stort att Stadions grindar vältes omkull och tusentals plankade in. Det var okänt för mig.
Materialet växte och växte. Jag kontaktade min gamle vän Albert Svanberg som till min stora glädje tog jobbet som redaktör. Ett tag tittade vi på så mycket gamla svartvita filmer att vi efter en lång dag var överraskade att världen utanför klipprummet var i färg.
Det som från början skulle bli ”något” om hockey slutade med tre filmer på 60 minuter. Vi berättar om pionjärerna – de som bröt ny mark och gjorde ishockeyn till vad den är i dag. Hoppas ni tittar!